Harry Erkell, född 22 juli 1911 i Malmö, död 27 juli 2001 i Göteborg^[1], var en svensk latinist, docent och läroverkslektor.

Erkell var son till direktör Oscar Ericsson och Harriet Hjelm.^[2] Han växte upp i Stockholm och bedrev akademiska studier i Stockholm, Uppsala och Göteborg men vistades även vid Greifswalds universitet och var mellan åren 1936 och 1940 verksam lektor i svenska i Rom. Doktorandutbildningen under handledning av professor Harald Hagendahl vid Göteborgs högskola resulterade i avhandlingen Augustus, felicitas, fortuna. Lateinische Wortstudien som Erkell disputerade på 1952. Han fick en docentur i latin vid Göteborgs universitet 1959.

Vid sidan av sin forskning var Erkell även verksam som lärare, först som adjunkt vid Praktiska mellanskolan i Göteborg och därefter som lektor i klassiska språk i Alingsås och, från 1960, vid Hvitfeldtska läroverket i Göteborg. Som student bildade han Klassiska föreningen vid Stockholms högskola och blev dess förste ordförande 1934. Från 1964 till 1977 var han ordförande i Svenska Klassikerförbundet. År 1968 invaldes han som ledamot av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg.

Erkell gifte sig 1943 med Karin Bernhard, född 1912, död 2006^[1], och fick två barn: Susanne, född 1944 och Lars, född 1948.^[2] Han gravsattes den 18 september 2001 i minneslunden på Västra kyrkogården i Göteborg.^[3]

• Lindberg, Bo (2003). ”Harry Erkell: 1911-2001 : minnesteckning”. Minnestal hållna på högtidsdagarna (Göteborg : Kungl. Vetenskaps- och vitterhets-samhället i Göteborg, 1966-) 2001/2003: sid. [63]-66 : ill.. ISSN 0349-893X ISSN 0349-893X.  Libris 9751539