Hästmyror
Jordhästmyra i en gammal ek
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Leddjur Arthropoda
Understam	Sexfotingar Hexapoda
Klass	Insekter Insecta
Underklass	Bevingade insekter Pterygota
Infraklass	Neoptera
Ordning	Steklar Hymenoptera
Underordning	Midjesteklar Apocrita
(orankad)	Gaddsteklar Aculeata
Överfamilj	Vespoidea
Familj	Myror Formicidae
Underfamilj	Formicinae
Tribus	Camponotini
Släkte	Hästmyror Camponotus
Vetenskapligt namn
§ Camponotus
Auktor	Mayr, 1861
Jordhästmyra, bevingad hona
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Hästmyror (Camponotus), även stockmyror, är ett släkte bland myrorna.^[1][2]

Liksom övriga medlemmar av underfamiljen Formicinae-saknar hästmyrorna gadd. Generellt är de flesta arter stora, även om storleken varierar betydligt. Små arbetare är mellan 4 och 7 mm långa, medan de hos större arter kan nå en längd från 7 till 13 mm eller mer. Hanar blir 5 till 13 mm, medan drottningar varierar mellan 9 och 20 mm.^[3]

Släktet är känt för att bygga sina bon i trävirke, ofta murknande sådant, men flera arter gräver ut sina bon i marken. Inga arter lever dock av trä; de är allätare, sköter om bladlöss för att kunna mjölka deras honungsdagg, dricker utsipprande sav, och äter levande och döda insekter.^[3]

Hela släktet omfattar cirka 1 000 arter^[4], spridda över större delen av världen utom polartrakterna^[3]. Ett egendomligt undantag är de Brittiska öarna, som inte har en enda art. I Nordeuropa och Mellaneuropa finns 13 arter, med fyra i Norden.^[4]

I Sverige^[4] och Finland^[5] finns följande fyra arter:

• Hushästmyra, livskraftig i både Sverige och Finland
• Jordhästmyra, livskraftig i både Sverige och Finland
• Sothästmyra (Camponotus vagus), utdöd i Sverige, starkt hotad i Finland
• Ekhästmyra, akut hotad i Sverige, saknas i Finland

• Wikimedia Commons har media som rör Hästmyror.
  Bilder & media