Förintelsen i Polen avser nazisternasmassmord på judar i Polen under andra världskriget. Omkring 3 miljoner judar mördades, medan endast en liten del av den judiska befolkningen överlevde. I Polen genomförde Nazityskland en systematisk utrotning i förintelselägren Chełmno, Bełżec, Sobibór och Treblinka, där både polska judar och judar från andra europeiska länder dödades.
Vid andra världskrigets utbrott utgjorde Polens cirka tre och en halv miljon judar omkring 10 procent av befolkningen.[1] Vid krigsslutet hade över 90 procent av dessa gått under; totalt dödades fem miljoner polacker under kriget, varav cirka tre miljoner etniska judar.[1] Omedelbart efter Tysklands invasion inleddes judeförföljelserna. Judarnas egendomar och förmögenheter beslagtogs, getton upprättades och judar tvångsrekryterades som arbetskraft. I gettona tvingades juderåd se till att nazisternas order efterlevdes. Efter Tysklands angrepp på den tidigare bundsförvanten Sovjetunionen, Operation Barbarossa, i juni 1941 opererade särskilda mobila insatsgrupper, Einsatzgruppen, bakom linjerna. Dessa insatsstyrkor hade i uppdrag att "säkra" erövrade territorier genom att mörda judar, romer, partisaner, politruker och andra för Tredje riket misshagliga personer.
Browning, Christopher R.; Matthäus, Jürgen (2004) (på engelska). The Origins of the Final Solution: The Evolution of Nazi Jewish Policy, September 1939 - March 1942. London: Heinemann. ISBN 0-434-01227-0
Dödsapparaten. Tredje riket. Höganäs: Bokorama. 1993. ISBN 91-7119-604-8
Piotrowski, Tadeusz (1998) (på engelska). Poland's Holocaust: Ethnic Strife, Collaboration with Occupying Forces and Genocide in the Second Republic, 1918–1947. Jefferson, North Carolina: McFarland. ISBN 0-7864-0371-3