Flottiljen tillkom i samband med en flygvapenorder den 1 maj 1948 om att en flottilj med beteckning F 30 skulle bildas. Till flottiljen bildades även en fältverkstad (V 30), denna utgick dock 1 oktober 1950. Flottiljen kom dock i praktiken aldrig att bli verklig, utan reducerades den 1 augusti 1948 till 1. flygtransportdivisionen (1. flygtpdiv) och kom att ingå i Svea flygflottilj (F 8).[1] Inför att F 8 skulle avvecklas 1974, överfördes flygtransportdivisionen 1973 till Östgöta flygflottilj (F 3), vilket senare blev ett detachement till Bråvalla flygflottilj (F 13). I samband med försvarsbeslutet 1982 kom all tungt transportflyg att knytas till Skaraborgs flygflottilj (F 7). Idag (2018) finns Försvarsmaktens samtliga transportflyg samlade vid flottiljen, dock med olika baser.[2] F 30 kom senare att endast användas som beteckning för ett beredskapsförband, vilket bestod av civilflygplan som krigsplacerats i Flygvapnet. Flygplan som i krigstid skulle kunna användas både för inrikes och utrikesflygningar.[3]
Ingående enheter
Flygtransportflottiljen var tänkt att bestå av tre transportflygdivisioner, där den första och andra divisionen var tänkta att utrustas med vardera tio DC-3 (Tp 79) eller Saab 90 Scandia samt åtta Norsemanflygplan (Tp 78). Den tredje divisionen var tänkt att vara utrustade med DC-4 och DC-6, vilka för mer lämpade för internationella transporter. Dessa flygplan tillhörde dock AB Aerotransport och SILA och var endast krigsplacerade inom Flygvapnet.[4]
Materiel vid förbandet
Planerad flygplansflotta vid flygflottiljen och dess flygdivisioner.
