PROFILPELAJAR.COM

	Fläckig hyena; Status i världen: Livskraftig (lc)
	Fläckig Hyaena Whoop, inspelad i Umfolosi Game Park, Sydafrika
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Däggdjur; Mammalia
Ordning	Rovdjur; Carnivora
Familj	Hyenor; Hyaenidae
Släkte	Crocuta; Kaup, 1828
Art	Fläckig hyena; C. crocuta
Vetenskapligt namn
	§ Crocuta crocuta
Auktor	Erxleben, 1777
Utbredning
	Artens utbredningsområde
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Fläckig hyena (Crocuta crocuta) är ett däggdjur i familjen hyenor och placeras som ensam art i släktet Crocuta. Fläckig hyena finns bara i Afrika.

Kännetecken

Fläckig hyena mäter 95 till 165 centimeter från huvud till bakdel och därtill kommer svansen som är 25,5 till 35 centimeter lång. Mankhöjden är 70 till 91 centimeter och djuret kan väga 40 till 86 kilogram. Hannen är allmänt lite kortare och i genomsnitt 6,5 kilogram lättare än honan. Den ulliga och lite styva pälsen är gulgrå med mörka bruna till svarta fläckar. Öronen är avrundade och mindre än hos den strimmiga hyenan. Djuret har ingen man kring axlarna.^[2]

De främre extremiteterna är tydligt större än de bakre, Varje fot har fyra tår. Den har stora käkar med starka muskler och kan äta delar av bytesdjur som är svåra för andra rovdjur, som hud, segt kött och kraftiga ben.^[2]

Honan saknar vagina och har en förstorad klitoris som ser ut som en penis, något man tidigare trodde orsakades av androgener. Senare forskning har visat att det troligen beror på morfogenesis och sexuell efterapning inom arten.^[3]

Utbredning och systematik

Historiskt var fläckig hyena vitt spridd över hela Subsahariska Afrika. Dess nuvarande utbredningsområde är på många håll fragmenterat, speciellt i Västafrika. Ett kontinuerligt utbredningsområde förekommer över stora delarna av Etiopien, Kenya, Tanzania, Botswana, Namibia och veldområdena i Transvaal i Sydafrika.^[4]

Fläckig hyena förekommer i alla typer av habitat förutom i extrema ökenområden, tropisk regnskog eller fjälltoppar, men upp till 4 000 meter över havet. Den föredrar savann och flest individer finns i de stora gräsregionerna av östra och södra Afrika.^[1]

Fläckig hyena tillhör familjen hyenor som omfattar fyra recenta arter som vanligen placeras i var sitt släkte, där fläckig hyena placeras i släktet Crocuta.^[5]

Under den senaste istiden förekom också grotthyena som idag kategoriseras som underart till fläckig hyena, Crocuta crocuta spelaea, men som tidigare haft artstatus Hyaena spelaea. Grotthyena förekom från Iberiska halvön och vidare till nordöstra Kina. Det är idag en av de bäst kända däggdjuren från den senaste istiden.^[6] Grotthyenan var mycket specialiserat och levde av stora däggdjur, främst vildhäst, Stäppbison och ullhårig noshörning.^[7]

Levnadssätt

Flocken

Den fläckiga hyenan lever och jagar i klaner. Klanen har upp till 80 medlemmar och den består av mindre grupper som jagar tillsammans.^[2] Revirets gränser markeras av bägge könen med vätska från analkörteln. I territoriets centrum ligger bon som bara nyttjas av honor med ungdjur. Hanarna och honor utan ungar vilar utanför bon. Den fläckiga hyenan är huvudsakligen aktiv på natten. Arten är matriarkalisk och har en strikt hierarki där även de lägst rankade honorna står över de högst rankade hanarna. Även ungarna står över hanarna i rang då ungarna oftast ärver sina mödrars plats i hierarkin. Då och då uppkommer aggressivt beteende mellan flockens medlemmar. Orsaken är oftast kamp om bytets delning eller en hona som försvarar sina ungar mot andra medlemmar i flocken. I vissa fall får hyenorna svåra sår av dessa strider. Den fläckiga hyenan har många olika läten men det är det läte som låter som en människas skratt som har gett den smeknamnet "laughing hyena".^[2]

Fortplantning

Till skillnad från vargen har flera honor i hyenornas flock möjlighet att föda ungar samtidig. För rätten att para sig uppkommer ibland strider mellan hanarna. Dräktigheten varar i genomsnitt 110 dagar.^[8] Honan föder oftast två ungar per kull. Sällan förekommer trillingar men i dessa fall dör den tredje ungen efter kort tid.^[9] De föds med öppna ögon, fullt utvecklade tänder och är ganska aktiva.^[8] Ansvarig för ungarnas uppfostran är honan men ibland iakttas även hanar som leker med sina ungar. Efter två till tre år lämnar ungar av hankön flocken medan honorna stannar kvar.^[2]

Ofta uppkommer de beskrivna aggressionerna redan mellan syskon. Honans uppgift är oftast att skilja de stridande ungdjur från varandra för att avvärja större skador. Ungarnas beteende är ingen lek utan tydligt allvarlig.^[10] Motsvarigheter finns även hos andra djurarter, till exempel hos sandhajar.

Föda

Även om fläckiga hyenor är mest kända som asätare, så är de skickliga jägare. En individ eller en flock kan fälla mindre grupper av antiloper, gaseller eller zebror.^[2] I östafrikanska nationalparker iakttas ofta hyenor som cirklar kring ett ätande lejon i väntan på att det ska lämna bytet. Därför antogs länge felaktig att hyenor följer efter lejon för att äta upp resterna. Sanningen är att det var lejonet som stal djuret från hyenan, som själv hade nedlagt bytet. Å andra sidan förekommer det ibland att en stor flock hyenor tar bytet från en lejonhona – men aldrig en lejonhanes.^{[källa behövs]}

Arten jagar upp till 95 procent av sin föda själv.^[11] Som tidigare beskrivits äter fläckig hyena alla delar av bytet. Under jakten når hyenan en hastighet upp till 60 km/h.^[11] De kan hålla hastigheten längre än flera bytesdjur som initialt är snabbare. Vanligtvis hugger hyenan i offrets bakhasor och sedan i bytets mage.

Fläckig hyena äter huvudsakligen växtätande däggdjur och ibland andra ryggradsdjur som fåglar, kräldjur eller fiskar. I viss mån ingår växtdelar från människans avfallshögar samt avföring från stora partåiga hovdjur i födan.^[11]

Hyenan och människan

Fläckig hyena är mycket vanlig i Afrika och arten räknas inte som hotad även om arten stadigt har minskat. Dess nuvarande utbredningsområde är på många håll fragmenterat, speciellt i Västafrika, och större populationer är koncentrerade till skyddade områden, som naturreservat, och omkringliggande områden. De finns även i närheten av människans boplatser och ibland förekommer angrepp mot människor. Trots att hyenor inte är husdjur hålls de ibland liksom hundar och det förekommer att en person går med ett par hyenor, som är utrustade med koppel och munkorg, genom tätt frekventerade gator.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.

Noter

^ [a b] Hyaena Specialist Group 1996. Crocuta crocuta. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Läst 4 december 2006.
^ [a b c d e f] Ronald M. Nowak, red (1999). ”Spotted Hyena” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. sid. 791-793. ISBN 0-8018-5789-9
^ Goymann, East, Hofer. ”Androgens and the Role of Female Hyperaggressiveness in Spotted Hyenas”. Hormones and Behavior (39): sid. 83–92. doi:10.1006/hbeh.2000.1634. Arkiverad från originalet den 17 mars 2007. https://web.archive.org/web/20070317222129/http://www.orn.mpg.de/documents/goymann/hb39.pdf. Läst 18 april 2007. Arkiverad 17 mars 2007 hämtat från the Wayback Machine.
^ Mills, Gus; Hofer, Heribert (1998). Hyaenas: status survey and conservation action plan. IUCN/SSC Hyena Specialist Group. sid. 54–56. ISBN 2-8317-0442-1. Arkiverad från originalet den 2013-05-06. https://web.archive.org/web/20130506084714/http://data.iucn.org/dbtw-wpd/edocs/1998-013.pdf. Arkiverad 6 maj 2013 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 6 maj 2013. https://web.archive.org/web/20130506084714/http://data.iucn.org/dbtw-wpd/edocs/1998-013.pdf. Läst 11 oktober 2013.
^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Crocuta” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4
^ Kurtén, Björn (1968). Pleistocene mammals of Europe. Weidenfeld and Nicolson.
^ Martin, Paul S. (1989). Quaternary Extinctions: A Prehistoric Revolution. University of Arizona Press. p. 496. ISBN 0816511004
^ [a b] Dr K. E. Holekamp (10 september 2007). ”Spotted hyaena”. ARKive. Arkiverad från originalet den 28 juli 2016. https://web.archive.org/web/20160728001300/http://www.arkive.org/spotted-hyaena/crocuta-crocuta/. Läst 8 augusti 2015.
^ Kingdon, Jonathan (2013). ”Spotted hyaena” (på engelska). Mammals of Africa. "4". A & C Black. sid. 273-281. ISBN 9781408122549
^ Priemé, Anders. ”Hyenor dödar sina syskon”. Illustrerad vetenskap. Arkiverad från originalet den 14 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140714230304/http://illvet.se/natur/djur/hyenor-dodar-sina-syskon. Läst 14 juli 2014.
^ [a b c] Spotted Hyena: Diet and Foraging, Hyaena Specialist Group Arkiverad 4 februari 2011 hämtat från the Wayback Machine., läst 8 augusti 2015.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Fläckig hyena.
Bilder & media

[IUCN-1] [a b] Hyaena Specialist Group 1996. Crocuta crocuta. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Läst 4 december 2006.

[Walkers1999-2] [a b c d e f] Ronald M. Nowak, red (1999). ”Spotted Hyena” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. sid. 791-793. ISBN 0-8018-5789-9

[3] Goymann, East, Hofer. ”Androgens and the Role of Female Hyperaggressiveness in Spotted Hyenas”. Hormones and Behavior (39): sid. 83–92. doi:10.1006/hbeh.2000.1634. Arkiverad från originalet den 17 mars 2007. https://web.archive.org/web/20070317222129/http://www.orn.mpg.de/documents/goymann/hb39.pdf. Läst 18 april 2007. Arkiverad 17 mars 2007 hämtat från the Wayback Machine.

[Mills-4] Mills, Gus; Hofer, Heribert (1998). Hyaenas: status survey and conservation action plan. IUCN/SSC Hyena Specialist Group. sid. 54–56. ISBN 2-8317-0442-1. Arkiverad från originalet den 2013-05-06. https://web.archive.org/web/20130506084714/http://data.iucn.org/dbtw-wpd/edocs/1998-013.pdf. Arkiverad 6 maj 2013 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 6 maj 2013. https://web.archive.org/web/20130506084714/http://data.iucn.org/dbtw-wpd/edocs/1998-013.pdf. Läst 11 oktober 2013.

[msw-5] Wilson & Reeder, red (2005). ”Crocuta” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4

[kurten1968-6] Kurtén, Björn (1968). Pleistocene mammals of Europe. Weidenfeld and Nicolson.

[martin1989-7] Martin, Paul S. (1989). Quaternary Extinctions: A Prehistoric Revolution. University of Arizona Press. p. 496. ISBN 0816511004

[arkive-8] [a b] Dr K. E. Holekamp (10 september 2007). ”Spotted hyaena”. ARKive. Arkiverad från originalet den 28 juli 2016. https://web.archive.org/web/20160728001300/http://www.arkive.org/spotted-hyaena/crocuta-crocuta/. Läst 8 augusti 2015.

[MOA2013-9] Kingdon, Jonathan (2013). ”Spotted hyaena” (på engelska). Mammals of Africa. "4". A & C Black. sid. 273-281. ISBN 9781408122549

[10] Priemé, Anders. ”Hyenor dödar sina syskon”. Illustrerad vetenskap. Arkiverad från originalet den 14 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140714230304/http://illvet.se/natur/djur/hyenor-dodar-sina-syskon. Läst 14 juli 2014.

[hsg-11] [a b c] Spotted Hyena: Diet and Foraging, Hyaena Specialist Group Arkiverad 4 februari 2011 hämtat från the Wayback Machine., läst 8 augusti 2015.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

PROFILPELAJAR.COM

Fläckig hyena

Kännetecken

Utbredning och systematik

Levnadssätt

Flocken

Fortplantning

Föda

Hyenan och människan

Referenser

Noter

Externa länkar

Read other articles:

Catharanthus

Piala Libertadores

Keraton Ngayogyakarta Hadiningrat

Robert Weakley

Geany

State Correctional Institution – Camp Hill

مملكة كابسوس

Suad Beširević

List of districts of Telangana

Valentino Rossi

Biological immortality

ソー (オー＝ド＝セーヌ県)

Boeing C-17 Globemaster III

اقتصاد غرينادا

哥伦布 (密西西比州)

哈萨克斯坦总统

西遊記大結局之仙履奇緣

Maryon Pittman Allen

Gravitational collapse

Tallassee (Cherokee town)