Redan vid valet till förbundsdagen 2005 fanns ett valtekniskt samarbete mellan de före detta partierna så att Die Linke hade 54 ledamöter i förbundsdagen. Die Linkspartei, som uppkom genom reformering av det tidigare östtyskakommunistpartietSED vilket efter Berlinmurens fall hade blivit PDS (sedermera Linkspartei), hade sitt huvudsakliga väljarstöd i landets östra delar, medan WASG hade ett större väljarstöd i landets västra.
I östra Tyskland, där de hittills haft sitt högsta väljarstöd, har partiet karaktären av ett regionalt folkrörelseparti och besitter här även ledande positioner på kommunal nivå.
Vänstern är en bred plattform för vänsterpolitik för flera olika grupperingar från kommunistiska till socialdemokratiska. Under den gemensamma partikongressen år 2007 för Vänsterpartiet och WASG beslutades om det nya partiets politiska principer och det nya partiet Vänstern bildades. Fyra år senare, på kongressen i Erfurt, Thüringen, antogs ett officiellt partiprogram där man anger målet för partiet; att avskaffa kapitalismen genom att införa demokratisk socialism.
Partiets ekonomiska politik bygger på keynesiansk ekonomisk politik och vill öka de offentliga utgifterna genom investeringsprogram, utbildningssatsningar, anslag till forskning och utveckling, kultur och infrastruktur. Partiet vill även öka arvsskatten, återinföra en förmögenhetsskatt och införa en progressiv skatt som minskar skatteuttaget för låginkomsttagare och ökar uttaget för höginkomsttagare. Vänstern vill även täppa till kryphålen i skattelagstiftningen då dessa enligt partiet främst gynnar personer med höga inkomster.
Finansmarknaderna ska regleras för bland annat att minska spekulation i obligationer och derivat. Partiet vill även stärka antitrustlagar och ge kooperativ möjligheten att decentralisera ekonomin. Ekonomiska reformer ska enligt partiet kännetecknas av solidaritet och självbestämmande för löntagarna, ett förbud mot gas- och oljefracking, avvisande av privatiseringar och ett införande av en federal minimilön.
Politisk position
Inom statsvetenskapen diskuteras frågan huruvida partiet Die Linke – under sin föregångare PDS:s inflytande – ska anses som extremistiskt, och besvaras olika.[2] De federala och delstatliga författningsskyddsmyndigheternas (som har till uppgift att bevaka samhällsomstörtande organisationer) klassificering och handlande är inte entydiga.
Rösternas fördelning i förbundsdagsval 1990–2017 i relation till röstberättigade (Linke och tidigare PDS visas violett)
Förbundsdagen
I förbundsdagsvalet 2013 erhöll Die Linke 8,6 procent av andrarösterna (3,3 procentenheter mindre än 2009) och blev därmed för första gången det tredje största partiet i den tyska förbundsdagen, knappt före Allians 90/De gröna;[5] med 64 mandat i Förbundsdagen var Die Linke dock svagare än tidigare.
De största representationerna finns i Thüringen, Berlin, Saarland och Bremen. Saarland var det första västtyska förbundslandet där Die Linke tagit sig in i parlamentet med ett tvåsiffrigt valresultat.
Med fyra undantag (Thüringen, Berlin, Bremen, Mecklenburg-Vorpommern) befinner sig partiet i opposition i de delstatsparlament det finns representerat. Tidigare har partiet även ingått i en koalitionsregering med SPD i Brandenburg.
Överborgmästare i Frankfurt (Oder), Eisenach och Borna är medlemmar i partiet, liksom borgmästare i en rad mindre städer.
Medlemmar i andra partier på Die Linkes kandidatlistor
Redan långt innan WASG gick samman med PDS kandiderade medlemmar för andra partier på PDS listor inom ramen för politisk samverkan. I 2005 års förbundsdagsval tog sig WASG-kandidater in i Förbundsdagen på Linkspartei.PDS listor. DKP-medlemmar har valts in på PDS- och Die Linke-listor i omkring tjugo kommunala parlament och en lantdag.[7] DKP-politikern Christel Wegner, som på detta sätt valts in i Niedersachsens lantdag, uteslöts den 18 februari 2008 från lantdagens vänstergrupp på grund av kontroversiella uttalanden.
Med den händelsen i åtanke togs nya kriterier för kandidater fram på den första partikongressen i Cottbus.[8] Fortsättningsvis kunde icke partitillhöriga ställa upp som kandidat på partiets listor om de garanterade att de stod principerna i partiprogrammet och valmanifestet nära.[9] Medlemmar i andra partier får inte kandidera för Linke i lantdags-, förbundsdags- och Europaparlamentsvalen.
Partiordförande
Ordförandeskapet är delat på flera personer i partiet Die Linke.
.svg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
