Clary Jansson

Clary Jansson
Clary Jansson 1965
Född29 oktober 1941
Bromma
Död8 februari 2010 (68 år)
Spånga
Nationalitetsvensk
Yrke/uppdragTV-journalist
Känd förnyhetsuppläsare i Aktuellt och TV-producent av dokumentärfilm

Clary Ingeborg Jansson, född 29 oktober 1941 i Bromma, död 8 februari 2010 i Spånga,[1][2] var en svensk nyhetsuppläsare, TV-reporter och TV-producent vid Sveriges Radio/Sveriges Television. Hon var Aktuellts första kvinnliga studioreporter.[3]

Biografi

Clary Jansson var dotter till Philip Jansson och Mary Jansson, född Sjökvist.[1] Fadern var lärare i latin vid Nya Elementar i Bromma där även dottern gick i skola. Efter studenten läste hon vid Stockholms universitet och avlade filosofie kandidatexamen i ryska och statskunskap 1964. Efter studiena var hon anställd vid radions nyhetsredaktion under tre månader. Därefter kom hon in vid Journalistinstitutet i Stockholm och tog examen 1965.[4] I utbildningen ingick även ett pass i TV-journalistik och under detta blev Jansson värvad till Aktuellt. Den 20 december 1965 började hon läsa nyheterna och ersatte Gun Hägglund i studion.[5]

Åren 1966-1967 var Clary Jansson nyhetsuppläsare på Aktuellt och blev samtidigt programmets första kvinnliga fast anställda studioreporter. Efter drygt två år som nyhetspresentatör arbetade hon mellan 1968 och 1971 som inrikesreporter på Aktuellt. Från 1972 och femton år framåt var hon reporter och producent vid TV1:s samhällsredaktion, för samhällsmagasinen Fokus, Studio S och 20:00. Från 1987 tillhörde hon dokumentärfilmsavdelningen på Kanal 1 och producerade ett stort antal TV-dokumentärer.[3][6] Dokumentären om den egna släkten, Morfars farfars far – och jag (2008), blev hennes sista stora arbete före pensioneringen.[7]

1967 belönades Clary Jansson med silvermedalj för bästa TV-rösten, av Hörselfrämjandets tidning Auris.[8]

Uppmärksammade dokumentärer

  • Här i Sverige: Vår man i Ljusne (1981). En film om högstadieläraren Kjell Nilssons vecka som ett av 350 ombud vid den 28:e socialdemokratiska partikongressen. Under veckan skall han försvara en motion som partistyrelsen avslagit. Clary Jansson ställer frågor om vad som sker när avstånden ökar mellan partiledning och partidistrikt, men också mellan partidistrikt och enskilda medlemmar.[9]
  • Robban – om mödrars makt och fäders frånvaro (1990). Dokumentären skildrar en pojkes utsatta barndom och uppväxt med sin ensamstående mor. Den spelades in när Robban befann sig på ett behandlingshem, efter att en fängelsedom omvandlats till vård.[10] Tio år senare kom uppföljaren Robban – om vägen vidare (2000), som bygger på Clary Jansson återbesök och intervjuer med Robban under åren som gått.[11]
  • Fru Karlsson (1992). Genom en enskild person, 86-åriga Elin Karlsson, som varit hemmafru hela sitt vuxna liv, vill filmen ge en historisk tillbakablick på ett ganska typiskt kvinnoliv under 1900-talet.[12] Filmen och dess producent Clary Jansson fick ett hedersomnämnande när 1992 års Ikarospris utdelades.[13]
  • Farbrorn (2001). Dokumentären skildrar 91-årige Gösta Lidéns liv som ett exempel på ett vanligt mansliv under 1900-talet. Clary Jansson skildrade igen epoken med hemmafruar, men via männens roll. De hade visserligen marktjänst men också pressen på sig att försörja sin familj.[14]
  • Morfars farfars far – och jag (2008). I fem heltimmesprogram följer Clary Jansson i sin släkts spår, från land till stad, från 1600-talets Värmland till 1940–talets förortsliv i Traneberg, där hon själv växt upp. Dokumentären tar upp bondehistoria, industrihistoria, stadshistoria, migrationshistoria och väckelsehistoria. Släktens livsöden speglar ett större samällsskeende.[7] [15]

Filmografi (urval)

Filmer producerade av Clary Jansson
Sändningsdatum Titel Genre Länk
TV 1, 1981-12-06 Här i Sverige: Vår man i Ljusne Film [1]
TV 1, 1990-03-21 Robban och mödrars makt och fäders frånvaro Dokumentär [2]
TV 1, 1992-03-08 Fru Karlsson Dokumentär [3]
TV 1, 1993-04-28 Jag är inte rasist, men... Reportage [4]
TV 1, 1994-05-26 I ripans stad Dokumentärfilm [5]
SVT2, 1996-01-18 Mjölklinjen Reportage [6]
SVT2, 1998-01-15 Bullshit–apropå belgisk blå Dokumentär [7]
SVT2, 1999-02-04 Inte utan mitt piano – om livet

för fru Hesse

Dokumentär [8]
SVT2, 2000-03-22 Slutmjölkat Dokumentär [9]
SVT2, 2000-11-16 Robban – om vägen vidare Dokumentär [10]
SVT1 2001-03-27 Farbrorn Dokumentär [11]
SVT2, 2008-12-27 Morfars farfars far – och jag.

Del 1. Torparna

Dokumentär [12]
SVT2, 2009-01-03 Morfars farfars far – och jag.

Del 2. Bruket

Dokumentär [13]
SVT2, 2009-01-10 Morfars farfars far – och jag.

Del 3. Bonden

Dokumentär [14]
SVT2, 2009-01-17 Morfars farfars far – och jag.

Del 4. Soldaten

Dokumentär [15]
SVT2, 2009-01-24 Morfars farfars far – och jag.

Del 5. Staden

Dokumentär [16]

Referenser

  1. ^ [a b] ”Clary Jansson”. geni_family_tree. https://www.geni.com/people/Clary-Jansson/6000000002948875357. Läst 9 december 2019. 
  2. ^ AB, Eniac Data. ”Sök gravsatt på SvenskaGravar.se”. www.svenskagravar.se. https://www.svenskagravar.se/gravsatt/46005355. Läst 1 januari 2020. 
  3. ^ [a b] ”Nytt om folk | Journalisten”. www.journalisten.se. Arkiverad från originalet den 2 januari 2020. https://web.archive.org/web/20200102203816/https://www.journalisten.se/folk/22735/clary-jansson. Läst 2 januari 2020. 
  4. ^ Bertil Håkansson. ”Gun (som lämnar TV) och Clary (som nyss har kommit)”. Saxons Veckotidning Nr 5 1966. 
  5. ^ ”Ny flicka i TV-Aktuellt”. Dagens Nyheter. 18 december 1965. 
  6. ^ ”227 (Vem är hon)”. runeberg.org. 15 december 1988. https://runeberg.org/vemarhon/0227.html. Läst 19 november 2019. 
  7. ^ [a b] ”Clary gör en resa i släkten”. arbetarbladet.se. 27 december 2008. https://www.arbetarbladet.se/artikel/clary-gor-en-resa-i-slakten. Läst 5 januari 2020. 
  8. ^ ”Medalj till Clary”. Dagens Nyheter. 17 november 1967. 
  9. ^ Eva af Geijerstam (6 december 1981). ”Kjell Nilssons hårda vecka”. Dagens Nyheter. 
  10. ^ Christina Kellberg (18 mars 1990). ”'Lena slog och ljög för sin son: FÖRLÅT!'”. Dagens Nyheter. 
  11. ^ ”Jag har nog haft roligare än Svensson”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/ddm0l1. Läst 4 januari 2020. 
  12. ^ ”'En fru som varit hemma'”. Dagens Nyheter. 1 mars 1992. 
  13. ^ ”Årets Ikaros-pristagare utsedda”. Dagens Nyheter. 2 april 1993. 
  14. ^ ”Gösta, 91 - nu blir han kändis”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/L01xGR. Läst 5 januari 2020. 
  15. ^ ”Tv-krönikan: En titt tillbaka i tiden.”. DN.SE. 26 januari 2009. https://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/tv-kronikan-en-titt-tillbaka-i-tiden/. Läst 5 januari 2020. 

Externa länkar

Ur Öppet arkiv:

v • r
Svenska kvinnliga TV-pionjärer
Enkanaltiden
Tvåkanaltiden
och senare