För de flesta av dessa bolag var Tietgen inte bara stiftare, utan även ledare tills han 1896–97 av hälsoskäl tvingades lämna sina poster. Han var 1885–97, i egenskap av ordförande i Grosserersocietetets kommitté, Köpenhamns handelskårs officielle chef. Han inskränkte dock ej sin verksamhet till dessa områden, utan sysslade även med andra uppgifter. Så övertog han 1871 det av staten nedlagda Frederiksborgs stuteri, men gav upp projektet redan 1876. År 1874 köpte han den i ruiner befintliga Frederikskirken med tillhörande tomt för att fullborda den förra och bebygga den senare, och 1884 byggde han järnvägen från Nykøbing Falster till Gedser. Vidare var han 1872 medlem av skandinaviska myntkommissionen, 1890 av internationella konferensen för arbetarskydd i Berlin och 1893 av den stora myntkonferensen i Bryssel.
Utan att själv samla någon större förmögenhet – en väsentlig del gick åt vid Frederikskirkens uppförande, vilket för honom som utpräglad grundtvigian var en hjärtesak – hade han större inflytande på danska affärslivet än någon av sina föregångare eller samtida. Som ett uttryck av erkänsla för hans verksamhet insamlades inom handelsvärlden 1882 en summa av 200 000 danska kronor till Frederikskirkens ornering; men först 1894 fick han uppleva templets invigning. Redan 1867 erhöll Tietgen titeln etatsråd och 1897 titeln geheimeråd. En av Rasmus Andersen 1904 utförd staty av honom är numera placerad vid Sankt Annæ Plads i Köpenhamn. År 1908 uppställdes en annan bildstod i hans födelsestad Odense. År 1893 blev han ledamot av svenska Vetenskapsakademien. Hans Erindringer og Optegnelser utkom 1904.
