Under romartiden anlade Agricola ett fort, kallat Mamucium (även andra stavningar förekom) här. De romerska soldaterna var troligen de första som permanent bosatte sig här. Mycket få lämningar från järnåldern har upptäckts. Kring staden växte en relativt betydande bebyggelse upp, ungefär där Deansgate och Chester Road går idag.
Under Edvard Bekännaren var staden en kunglig egendom som låg i häradetSalford. Av Domesday Book framgår att Salford var administrativt centrum för den omgivande bygden, medan Manchester var ett religiöst centrum. Befolkningen i hela häradet var vid den tiden omkring 3 000 personer. Staden nämndes i Domedagsboken (Domesday Book) år 1086, och kallades då Mamecestre.[4]
När Vilhelm Erövraren kväste upproret i norra England 1069 drabbades även områdena kring Manchester.
Under 1300-talet bosatte sig flamländska vävare sig här, vilket utgjorde starten för stadens textiltradition. Staden fick stadsrättigheter 1301. Staden Salford som varit ihopvuxen med Manchester sedan århundraden tillbaka fick stadsrättigheter omkring 1230. Befolkning hade 1552 ökat till 5 000-6 000 invånare. Redan då var staden känd för sitt tyg.
Pesten drabbade staden 1603 då över 1 000 invånare dog och staden sattes i karantän.
Staden togs 1715 av jakobiterna, som även hade ett visst stöd i staden.
Med industrialismen förändrades staden i grunden. Manchester och trakten omkring hade sedan länge haft en lokal ylle- och spinningsindustri i liten skala, men med mekaniseringen av denna och den ökande handeln fick staden en helt ny ekonomisk betydelse. Från början av 1800-talet växte staden och dess befolkning i rasande takt[5], och Manchester hade vid mitten av seklet blivit världens främsta handelsplats för textilvaror, ibland kallat för "Cottonopolis" (cotton, bomull och "polis", latin för 'stad'). Som en av de största städerna i norra Englands kol- och stålbälte drog den också till sig företag inom dessa industrigrenar, och förblev en av Englands viktigaste industristäder under flera generationer.
Den 16 augusti 1819 inträffade Peterloomassakern, som är den blodigaste politiska sammandrabbningen i Storbritanniens historia.
15 juni1996 detonerade IRA en bomb i centrala Manchester. Betydande materiella skador från detonationen medförde en omfattande återuppbyggnad av centrumområdet under senare år.[6][7]
Stad och storstadsområde
Manchesters urbaniserade område, markerat i förhållande till Greater Manchesters gränser.
Manchester hade 464 200 invånare år 2008, på en yta av 115,65 km².[2]Greater Manchester, vilket är ett storstadslän runt staden, hade vid samma tidpunkt 2 573 500 invånare på en yta av 1 276,03 km², och omfattar Manchester samt nio andra distrikt.[2]
Manchesters sammanhängande bebyggelse (vilket ungefär motsvarar Sveriges tätortsdefinition), som till största delen ligger inom Greater Manchesters gräns (men även omfattar mindre delar i angränsande grevskap), hade 2 244 931 invånare vid folkräkningen 2001.[1] Området täcker en yta av 558,43 km², och inkluderar flera större städer, bland annat Bolton, Oldham, Rochdale och Stockport.[1]
Området runt Wigan är en del av Greater Manchester, men är samtidigt ett eget urbaniserat område eftersom det bebyggelsemässigt inte riktig hänger ihop med Manchesterområdet.[1]
Av befolkningen anser sig 81 % vara vita, 3,2 % blandat, 4,5 % svarta, 9,1 % asiater och 2,2 % övrigt.
Personer från Manchester kallas i folkmun för "Manc" eller "Mancunian" från stadens ursprungliga latinska namn "Mancunium".[8]
Ekonomi
Manchester Evening News har sitt huvudkontor i Manchester
Den offentliga sektorn står för 29 % av sysselsättningen, banker och övrig service 28,4 %, tillverkning och konstruktion 17,9 % samt distribution, transport, kommunikation 23,1 %.
Den genomsnittliga hushållsinkomsten är lägre än snittet för Storbritannien (78 % av genomsnittet, med förorter 91 % av genomsnittet).
Media
Den första tidningen, The Manchester Weekly Journal, kom ut 1719 med överlevde bara till 1726. Manchester Mercury, som började komma ut 1752, klarade sig bättre och överlevde till 1830. The Manchester Guardian and British Volunteer, senare Manchester Guardian, började komma ut 1821. Den heter numera The Guardian och distribueras från London, men har en stor läsarkrets i Manchester med omnejd, liksom Manchester Evening News (ägd av The Guardian).
Staden har näst efter London Storbritanniens största TV-produktion. Granada Television hade ursprungligen sitt huvudkontor i Manchester, men numera ligger det i London. BBC har sitt nordvästra huvudkontor i staden och planerar att flytta bland annat sportproduktionen dit.
Manchester har en flygplats, Manchester Airport, som årligen används av 20 000 000 passagare, vilket gör den till den tredje största i Storbritannien (efter London-Heathrow och London-Gatwick). Flygplatsen används av över 90 flygbolag som flyger till över 180 destinationer. British Airways använder flygplatsen som en knutpunkt.
Manchesters spårvägsnät började byggas i slutet av 1980-talet.
I Manchester ligger även fängelset HM Prison Manchester, även kallat Strangeways. Fängelset har ett 71 meter högt ventilationstorn (som ofta misstas för ett vakttorn), som har blivit ett lokalt landmärke.[10]
.svg){kind=small}