Torén genomgick 1916–1918 Krigshögskolan och var 1919–1920 och 1922–1923 aspirant vid Generalstaben och 1925–1929 kadettofficer vid Krigsskolan på Karlberg. Han bedrev militära studier i Schweiz 1929 och var sakkunnig i kavallerifrågor hos försvarskommissionen 1934–1936. 1937–1940 tjänstgjorde han som militärattaché i Warszawa, Prag och Bukarest och tjänstgjorde vid försvarsstaben 1939–1940. Naturvetenskapligt intresserad var Torén framför allt en kunnig botaniker och från 1947 styrelseledamot i Svenska Botaniska Föreningen. Han studerade 1907 och 1932 vid Stockholms högskola och publicerade i fackpressen artiklar av militärpolitiskt, personhistoriskt och botaniskt innehåll samt författade tillsammans med Isak CarlinLärobok i hästkännedom för Kungliga krigsskolan.[1]
Torén som idrottare
Carl-Axel Torén ansågs som sin tids mest lovande sprinter. Han blev skolmästare på 100 m och 1500 m 1903 och 1904, vann för AIK SM på 400 m 1906 (54,9) och satte 1906 svenskt rekord på 400 m med 51,7 (enligt en uppgift [2] senare struket). Därefter tävlade han inte mer i friidrott.
Han var även god skridskoseglare och framgångsrik i olika former av hästsport och militär idrott. Han deltog bland annat vid OS i Stockholm 1912 men blev där oplacerad i hästhoppning individuellt.
