Den kanadensiskepetrologenNorman Levi Bowen, (1888-1956) som var verksam vid Carnegies geofysiska laboratorium i Washington D.C. presenterade 1928 resultaten av en serie experiment på smältor av magmatiska bergarter i The evolution of the igneous rocks.[1] Dessa resultat benämns som Bowens reaktionsserie (se figur intill).
Efterhand som avsvalningen fortgår blir silikatmineralerna rikare på SiO2 och mer komplexa: olivin är ett neosilikat, pyroxen ett enkelkedjesilikat, amfibol är ett dubbelkedjesilikat, biotit ett skiktsilikat och kalifältspat ett tektosilikat.[2] Olivin och kalciumrik plagioklas börjar kristallisera när smältan når en temperatur på 1 400 °C. När temperaturen understiger 1 200 °C slutar olivin att vara stabilt, och pyroxen börjar bildas istället. För plagioklas övergår den kemiska sammansättningen från att innehålla kalcium och aluminium (CaAl2Si2O8) till att innehålla natrium och kisel, (NaAlSi3O8)[3] denna övergång sker kontinuerligt, och kan fortgå tills ämnena som behövs för bildningen är slut i smältan, eller denna stelnat.
Olivin är det mineral i serien som lättast vittrar när det förekommer på markytan. Detta beror på att det är längst från sin bildningsmiljö, där det är stabilt. Vittringen av mineralen kan beskrivas med Goldichs vittringsserie, som är inversen[särskiljning behövs] av Bowens reaktionsserie.[4]
Referenser
Noter
^Nationalencyklopedins webupplaga, "Norman L Bowen"
Andréasson, Per-Gunnar, red (2006). Geobiosfären, en introduktion (Första upplagan:1). Studentlitteratur. Libris10168544. ISBN 91-44-03670-1
Selley, Richard C. (2005) (på engelska). Encyclopedia of geology (Första upplagan). Amsterdam: Elsevier Academic Press. Libris9646549. ISBN 0-12-636380-3
Tarbuck; Lutgens (2008) (på engelska). Earth -an introduction to physical geology (Nionde upplagan). Pearson Prentice Hall. ISBN 0132410664
Woods, Karen M. (2009) (på engelska). Physical Geology Laboratory Manual (Fjärde upplagan). Kendall/Hunt Publishing Company. Libris10402886. ISBN 978-0-7575-6114-6