Bombus mucidus

Bombus mucidus
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
UnderordningMidjesteklar
Apocrita
(orankad)Gaddsteklar
Aculeata
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljLångtungebin
Apidae
SläkteHumlor
Bombus
UndersläkteThoracobombus[2]
ArtB. mucidus
Vetenskapligt namn
§ Bombus mucidus
AuktorGerstäcker 1869[3]
Synonymer

Bombus mollis Pérez, 1879[3]
Bombus mucidus mollis Pérez, 1879[3]
Megabombus mucidus pittioniellus Tkalcu, 1969[3]
Bombus atratus Friese, 1911[1]
Bombus mucidus atratus Friese, 1911[3]
Bombus mucidus macedonicus Pittioni, 1939[3]

Bombus mucidus flavescens Pittioni, 1937[3]
Hitta fler artiklar om djur med

Bombus mucidus (saknar svenskt namn) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea) och släktet humlor (Bombus) som lever i bergen i Mellan- och Sydeuropa.

Beskrivning

Huvudet är övervägande svart, mellankroppen svart med ett smalt ljusgrått tvärband framtill, och bakkroppen ljusgrå med tunn svart päls på de två främsta tergiterna[a]. Huvud och tunga är långa. Drottningen blir 18 till 20 mm lång, hanen 13 till 14 mm, och arbetarna 12 till 16 mm.[4]

Ekologi

Bombus mucidus är en höghöjdsart, som föredrar bergssidor och sluttande bergsängar, gärna i söderläge.[1] Den kommer fram i maj, och nya könsdjur (drottningar och hanar) börjar dyka upp i slutet av augusti. Boet, som rymmer mellan 60 och 80 humlor, förläggs underjordiskt i övergivna smågnagarbon och liknande.[4] Arten är polylektisk, den hämtar nektar och pollen från blommande växter ur många olika familjer.[1] Det exakta urvalet verkar däremot variera något geografiskt. Enligt en fransk undersökning flög arten främst till korgblommiga växter och kransblommiga växter, men även till bland annat ärtväxter, snyltrotsväxter, solvändeväxter och klockväxter[5]. En spansk undersökning anger däremot främst ärtväxter, och därefter kransblommiga växter, snyltrotsväxter, flockblommiga växter och korgblommiga växter[6].

Utbredning

Artens utbredning är starkt fragmenterad. Ubredningsområdet omfattar de sydeuropeiska bergen. Arten är indelad i tre underarter (av vilken en, Bombus mucidus pittioniellus, har osäker status):

Bevarandestatus

På grund av det relativt begränsade och fragmenterade utbredningsområdet är arten rödlistad som nära hotad av Internationella naturvårdsunionen (IUCN). Ett annat, troligt hot är den globala uppvärmningen.[1]

Kommentarer

  1. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har sex sådana, hanen sju, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Källor

  1. ^ [a b c d e f] Rasmont, P., Roberts, S., Cederberg, B., Radchenko, V. & Michez, D. 2015 Musty Bumblebee Bombus mucidus . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 24 oktober 2024.
  2. ^ Thoracobombus (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/th.html. Läst 12 januari 2015. 
  3. ^ [a b c d e f g] Bombus mucidus Gerstäcker 1869” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=714964#null. Läst 24 oktober 2024. 
  4. ^ [a b] ”Grauweiße Hummel – Bombus mucidus (på tyska). Wildbienen.de. http://www.wildbienen.de/b-mucidu.htm. Läst 19 mars 2010. 
  5. ^ Eve-Anne Durieux (Oktober 2000) (på franska). Etude des choix floraux des bourdons (Hymenoptera, Apidae) de la commune d’Eyne (France, Pyrénées-Orientales). Université de Mons-Hainaut. http://zoologie.umons.ac.be/Hymenoptera/biblio/01000/Durieux_1999_Choix_floraux_Bourdons_Eyne_TFE.pdf. Läst 25 oktober 2024 
  6. ^ José Lara Ruiz (2017). ”Humblebee nectar and pollen sources in the subalpine and alpine grasslands of the Pyrenees and the Cazorla-Segura mountains (Iberian Peninsula) (Hymenoptera, Apoidea)” (på spanska/engelska). Boletín de la Real Sociedad Española de Historia Natural 111. ISSN 0366-3272. https://d1wqtxts1xzle7.cloudfront.net/94264325/347-libre.pdf?1668494001=&response-content-disposition=inline%3B+filename%3DFuentes_nectariferas_y_poliniferas_en_lo.pdf&Expires=1729820034&Signature=AaxTX6tukQlfBK2JX7rQwrTCZT1t91QBvRLvKnuHPmxOJTt4ycWQY4ksTdtvHGc7090~ZjaaloDKPtbeJdXamG2R7dERKDLaXiqMAG4IIaKLHxkosJGVE~ev81gUzSfuDh66KZbNs6Qx~Tp~0itVACD88KFrj~w0lrAvCUQFeye3meUVxpGG8KotrlnmZPMfyt94PUtPuGNVSgSQx-cW7mtbCsB5jAAk6Cpz1FJtDmGlStWZ2V-lla6mbQZBoB~TrWE8~NwIGGYyw7dSaOFsUg2~mcFxI4unyU0pRpQFfR3tTtjQCkRNSnjK6MJR942kRJ5QjrGZ5GC51ke01OkvdQ__&Key-Pair-Id=APKAJLOHF5GGSLRBV4ZA. Läst 25 oktober 2024. 

Externa länkar