Bispgården är en bebyggelse utmed Indalsälven och riksväg 87 i Fors socken i Ragunda kommun i östligaste Jämtland. Orten är sedan 1995 uppdelad på två tätorter: Västra Bispgården och Östra Bispgården, där i västra delen det sedan 1885 funnits en järnvägsstation längs Stambanan genom övre Norrland. Stationshuset revs dock 1985.
Indalsälven passerar Bispgården och i den ligger, i tur och ordning, Svarthålsforsens, Stadsforsens och Hölleforsens kraftverk.
Ortnamnet
År 1472 skrevs i Biskopsgard. Detta är ursprungligen en kameral beteckning som har sin grund i förhållandet att jorden förvaltats under ärkebiskopen i Uppsala.
Befolkningsutveckling
Befolkningsutvecklingen i Västra Bispgården/Bispgården 1960–2020[1][2][3]
|
|
År
|
|
|
Folkmängd
|
Areal (ha)
|
1960 |
|
651 |
100 |
1965 |
|
698 |
86 |
1970 |
|
866 |
113 |
1975 |
|
1 179 |
270 |
1980 |
|
1 149 |
277 |
1990 |
|
1 093 |
287 |
1995 |
|
629 |
140 |
2000 |
|
576 |
140 |
2005 |
|
523 |
140 |
2010 |
|
518 |
142 |
2015 |
|
496 |
116 |
2020 |
|
461 |
120 |
Anm.: Sammanvuxen med Bispfors 1975, Östra Bispgården utbruten 1995. Namnändring till Västra Bispgården 1995.
|
Näringsliv
Ortens största industri är Z-lyften Produktion AB, som tillverkar bakgavellyftar till lastbilar.
Stockholms handelsbank etablerade ett kontor i Bispgården år 1915.[4] Denna bank blev kort därefter Svenska Handelsbanken som hade ett kontor i Bispgården fram till år 2005.[5]
Sevärdheter
Ett mycket känt landmärke är Döda fallet, som kallades Storforsen fram till dess Vildhussen år 1796 (miss-)lyckades med att tömma Ragundasjön och ge Indalsälven en ny fåra.
I Bispgårdens närhet (i Utanede, cirka en mil nedströms Indalsälven från Bispgården) ligger Thailändska paviljongen, byggd 1998 till minne av kung Chulalongkorn och hans besök i Bispgården 1897. En då nybruten väg som leder från gamla riksvägen förbi paviljongen till botten av älvnipan bär också kungens namn.
Se även
Källor