Betty Comden växte upp i en judisk familj och var dotter till ryska invandrare.[14] Hon studerade drama vid New York University och avlade examen 1938. Efter examen började hon söka efter agenter och lärde då känna Adolph Green som även han sökte efter en teateragent.[13] När nattklubben The Village Vanguard i New York sökte efter en ny show gick uppdraget till gruppen The Revuers som bestod av Comden, Green, Judy Tuvim (senare känd som Judy Holliday), Alvin Hammer och John Frank. Showen blev en succé och sattes upp på fler klubbar och teatrar, men floppade när den kom till Hollywood. 1944 slog sig Comden och Green samman med kompositören Leonard Bernstein och koreografen Jerome Robbins och skapade musikalen On the Town som 1949 filmatiserades av Metro-Goldwyn-Mayer och på svenska fick titeln New York dansar. On the Town blev deras först riktiga succé.[15][14]
1951 inleddes Comden och Greens långa samarbete med kompositören Jule Styne, deras första projekt blev Two on the Aisle. Styne kom sedan att komponera musiken till många av deras musikaler så som Peter Pan (1954), Bells Are Ringing (1956), Say, Darling (1958), Do Re Mi (1960), Subways Are for Sleeping (1961), Fade Out–Fade In (1964), Hallelujah, Baby! (1967) och Lorelei (1974).[15][14]
Tillsammans med Bernstein skapade de 1953 musikalen Wonderful Town vilken ledde till att de tilldelades sin första Tony Award. Genom åren vann de ytterligare sex Tony Awards: Hallelujah, Baby! (1967), Applause (1970, en adaption av Allt om Eva), On the Twentieth Century (1978) och The Will Rogers Follies (1991).[15]
^ [ab] Virginia Blain, Isobel Grundy & Patricia Clements, The Feminist Companion to Literature in English : Women Writers from the Middle Ages to the Present, 1990, s. 227.[källa från Wikidata]
^läs online, The Guardian , läst: 29 april 2016.[källa från Wikidata]
^läs online, www.theatreworldawards.org .[källa från Wikidata]
