Han gjorde sig högt förtjänt som föreståndare för Paris fattighus, som grundläggare av sparbanker, som en bland stiftarna avSociété philanthropique och som en frikostig uppmuntrare av vetenskapliga och konstnärliga strävanden. Han var tillika ägare av mycket rika botaniska och konkyliologiska samlingar.
De märkligaste bland hans arbeten är: Icones selecta plantarum (5 band, 1820–1839), Des avantages de la caisse d'épargne et de prévoyance (1835), Le guide du bonheur (1839; flera gånger omtryckt) och Recueil des coquilles décrites par Lamarck (1841–1842).