Axel Gotthard Janson (ibland även stavat Jansson), född 5 maj1829 i Stockholm, död 10 mars1920 i Stockholm, var en svensk byggmästare, verksam under 1800-talets andra hälft.
Mellan 1851 och 1853 studerade han byggnadsfacket i Tyskland, Frankrike, Holland, England och Ryssland. 1853 till 1855 var han verkmästare hos byggmästaren S.P. Jonsson och därefter hade han anställning vid Köping–Hults Järnväg. Den 29 augusti 1856 antogs han som gesäll i byggmästaryrket och den 13 juli 1859 vann han burskap som mur- och byggmästare i Stockholm. 1878 blev han som mästare nr 165 medlem i Murmestare Embetet och 1879 riddare av Vasaorden. Han godkändes som byggmästare av Stockholms byggnadsnämnd i mars 1891 och ingick i Stockholms stadsfullmäktige från 1897 till 1909. Janson är begravd på Solna kyrkogård.[1]
Arbeten i urval
Janson räknas som en av Stockholms storbyggmästare. Han var verksam i en tid av enorm expansion i staden under 1800-talets andra hälft. Bland hans arbeten märks det egna bostadshuset vid den då nyanlagda Birger Jarlsgatan (fastigheten Styckjunkaren 5) som uppfördes av honom 1890–1891 och ritades av arkitekt Wilhelm Nerman.[2] Byggnaden var Stockholms första bostadshus med en fasad helt i natursten, något som fick många efterföljare de kommande åren.[3] Här bodde han och familjen fram till sin död 1920. Styckjunkaren 5 är blåmärkt av Stadsmuseet i Stockholm vilket betyder "att bebyggelsen bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden".[4]
Övriga arbeten:
Inedals sockerbruk vid Fleminggatan (1867–1868)
Kungliga Posthuset vid Rödbodtorget (1870–1873)
Centraltryckeriet vid Vasagatan (1871–1872)
Apotekarnes mineralvattenfabrik vid Nybrogatan (1871–1872)
Belvederen (Bredablick) på Skansen (1875)
Frimurareordens stamhus på Blasieholmen (1876–1877)