Antigua och Barbuda

Antigua och Barbuda
Antigua and Barbuda
Flagga Statsvapen
ValspråkEach Endeavouring, All Achieving
Nationalsång: Fair Antigua, We Salute Thee
läge
Huvudstad
(även största stad)
Saint John's
Officiellt språk Engelska
Demonym antiguan[1]
Statsskick Monarki (samväldesrike)
 -  Monark Charles III
 -  Generalguvernör Rodney Williams
 -  Premiärminister Gaston Browne
Självständighet från Storbritannien 
 -  Erkänd 1 november 1981 
Area
 -  Totalt 442,6 km²[2] (180:e)
 -  Vatten (%) 0,00 %
Befolkning
 -  2017 (juli) års uppskattning 94 731[2] (197:e)
 -  20111 års folkräkning 84 816[3] 
 -  Befolkningstäthet 214 inv./km² (49:e)
BNP (PPP) 2016 års beräkning
 -  Totalt 2,17 miljarder USD[2] (176:e)
 -  Per capita 24 100 USD 
BNP (nominell) 2015 års beräkning
 -  Totalt 1,30 miljarder USD[2] (176:e)
HDI (2021) 0,788[4] (71:a)
Valuta Östkaribisk dollar (XCD)
Tidszon UTC-4
Topografi
 -  Högsta punkt Mount Obama[2], 402 m ö.h.
Kör på Vänster
Nationaldag 1 november
Nationalitetsmärke AG
Landskod AG, ATG, 028
Toppdomän .ag
Landsnummer 1-268
1. Folkräkningen hölls den 27 maj 2011.

Antigua och Barbuda (engelska: Antigua and Barbuda)[1] är en östat i Västindien (östra Karibiska havet). Antigua och Barbuda är en del av Små Antillerna som har öarna Guadeloupe i söder, Montserrat i sydväst, Saint Kitts och Nevis i väst och Saint Barthélemy i nordväst. Landet består av två huvudöar där Antigua är den största och helt dominerande medan Barbuda är betydligt mindre med bara ett par tusen invånare.

Vid den senaste folkräkningen den 27 maj 2011 utgjorde antalet invånare 84 816.[3]

Antigua och Barbuda är medlem i Förenta nationerna (sedan 11 november 1981),[5] Samväldet, karibiska gemenskapen, OECS samt ALBA. Antigua och Barbuda ingår också i den östkaribiska dollarns valutaunion, tillsammans med sju andra länder i östra Karibien.

Historia

English Harbour och Falmouth Harbor på Antigua.

De första invånarna på Antigua och Barbuda var ciboneyer på 2400-talet f.Kr. När Christopher Columbus landsteg här under sin andra resa 1493 beboddes öarna av arawak- och karibindianer. De första européerna som bosatte sig på Antigua och Barbuda var spanjorer och fransmän. Dessa följdes av britter som gjorde öarna till en koloni 1667. De brittiska bosättningarna fick rejäl fart från 1684 då engelsmannen Christopher Codrington började anlägga sockerrörsplantage på Antigua. Trots brist på vatten anlades ett stort antal plantager och mer än 150 väderkvarnar för att mala sockerrören. På plantagen arbetade slavar tills slaveriet avskaffades 1834, vilket ledde till att sockerproduktionen minskade kraftigt. Antigua var också en strategisk hamn för brittiska flottan och handelsfartyg och fick namnet "Gateway to the Caribbean".[2][6]

Landet blev en självständig stat inom Samväldet 1981.[2]

Geografi

Antigua och Barbuda.

Antigua och Barbuda är en del av Små Antillerna i Västindien i östra Karibiska havet. Antigua är den större ön med en yta på 280 km² och Barbudas yta är 161 km². Det finns även en liten obebodd ö, Redonda, som är 1,6 km².[2]

Klimat

Klimatet är ett tropiskt havsklimat, med liten temperaturvariation under året. Ibland har man torrperioder. Mellan juli och oktober förekommer orkaner.[2]

Miljöproblem

Landets största miljöproblem är bristen på färskvatten. Problemet förvärras av trädfällning, som görs för att utöka den odlingsbara marken. När träden försvinner, drar regnväder snabbt förbi.[2]

Styre och politik

Författning och styre

Antigua och Barbuda har ett tvåkammarsystem, uppdelad på ett House of Representatives (representanthus) med 17 ledamöter samt en senat med 17 ledamöter. Statschef är Charles III, Storbritanniens och Samväldets regent, som representeras av en generalguvernör baserad i landet.[7]

Den politiska emancipationen inleddes genom upprättande av fackföreningar, som sedan fortsatte genom bildandet av Antigua Labour Party, ALP, lett av Vere Bird, som också blev premiärminister vid självständigheten från Storbritannien 1981. Birds son Lester Bird övertog partiledarskapet, men förlorade valet 2004 till United Progressive Party, UPP, och Baldwin Spencer blev premiärminister. UPP vann också valet 2009, även om de tappade några mandat till ALP. Efter detta val efterträddes Lester Bird av Gaston Browne som gick vidare till att vinna en jordskredsseger över UPP i valet 2014 för det nu omdöpta The Antigua and Barbuda Labour party, ABLP. Den 13 juni 2014 tillträdde Gaston Browne som premiärminister.[6]

Administrativ indelning

Antigua och Barbudas administrativa indelning.

Öarna Barbuda och Redonda är egna distrikt, och Antigua är indelat i 6 församlingar (engelska: parishes): Saint George, Saint John, Saint Mary, Saint Paul, Saint Peter och Saint Philip.

Ekonomi och infrastruktur

Finanskrisen 2007–2008 drabbade både turismen och finanssektorn i landet och särskilt uppmärksammat har blivit en finansskandal med den amerikanske affärsmannen Allen Stanford och dennes finansimperium, som hade sitt säte i Antigua och Barbuda.[6]

Regeringen har försökt utveckla den omfattande offshore-verksamheten med banker och andra bolag och har också lockat till sig ökade utländska investeringar i turistsektorn. Gaston Browne tillkännagav 2014 att man ingått en överenskommelse med Kina om ett stort hotellprojekt i landet till ett värde av över 1 miljard amerikanska dollar.[6]

Näringsliv

Jordbruk

Jordbruksproduktionen är främst för den inhemska marknaden och begränsas av brist på vatten.

Energi

All elektricitet produceras med fossila bränslen, såsom petroleum.[2]

Industri

Inom industrin har man viss produktion av elektroniska komponenter.

Turism

Nästan 60 % av landets BNP utgörs av turismen, och en tredjedel av turisterna kommer från USA. Turistmängden har dock minskat på senare år, vilket gör landets ekonomi sämre.[2] Man har inte så mycket att ersätta turismen med.

Handel

Landet har ett betydande underskott i handelsbalansen. Exporten består huvudsakligen av oljeprodukter (återexport), fisk och fiskprodukter, hushållsapparater samt elektriska komponenter. De viktigaste handelspartnerna är USA, Storbritannien och andra medlemsländer i CARICOM.[8]

Infrastruktur

Transporter

Vid Saint John's finns en djupvattenshamn och en stor hamn för kryssningsfartyg. På Antiguas sydkust ligger English Harbour, som är en välkänd marina för fritidsbåtar. Där finns också landets internationella flygplats, V. C. Bird.[8]

Utbildning

Utbildningssystemet i Antigua och Barbuda bygger på det brittiska systemet. Skolgång är obligatorisk för barn mellan 5 och 12 år, och medborgarna har rätt till utbildning fram till 16 års ålder. Systemet är uppdelat i tre nivåer: två år i förskola, åtta år i grundskola och fem år på gymnasienivå. Undervisningen är kostnadsfri i de statliga skolorna. I landet finns två medicinska universitet samt en filial av University of the West Indies.[9]

Andelen personer som är läs- och skrivkunniga bland de som är 15 år eller äldre och har genomfört minst fem års skolgång uppgår till 99,0 % (2012). Av detta är 98,4 % av männen och 99,4 % av kvinnorna läs- och skrivkunniga (2012).[2]

Befolkning

Demografi

Antigua och Barbuda håller folkräkningar varje decennium sedan 1975 enligt General Statistics Act, No. 15 of 1975, och de senaste folkräkningarna hölls 2011, 2001 och 1991. Vid folkräkningen 2011 uppgick befolkningen till 84 816, varav 40 986 män (50,34 %) och 44 581 kvinnor (49,66 %), fördelat på 30 213 hushåll.[3]

  • Befolkningstillväxt: 1,23 % (2016)
  • Födelsetal: 15,8 födslar per 1 000 invånare (2016)
  • Dödlighet (hela befolkningen): 5,7 dödsfall per 1 000 invånare (2016)
  • Spädbarnsdödlighet: 12,5 dödsfall per 1 000 levande födslar (2016)
    • Manlig spädbarnsdödlighet: 14,4 dödsfall per 1 000 levande födslar (2016)
    • Kvinnlig spädbarnsdödlighet: 10,5 dödsfall per 1 000 levande födslar (2016)
  • Antal barn/kvinna: 2,01 (2016)
  • Befolkningens medianålder: 31,6 år (2016)
    • Mäns medianålder: 29,8 år (2016)
    • Kvinnors medianålder: 33,2 år (2016)
  • Befolkningens medellivslängd vid födseln: 76,5 år (2016)
    • Mäns medellivslängd vid födseln: 74,4 år (2016)
    • Kvinnors medellivslängd vid födseln: 74,8 år (2016)
  • Andel av den vuxna befolkningen som lider av fetma: 31,0 % (2014)

Siffror tagna från CIA World Factbook.[2]

Minoriteter

Vid folkräkningen 2011 var den etniska tillhörigheten fördelad på följande sätt:[3]

  • Afrikansk härkomst (engelska: African descendent): 74 018 (87,27 %)
  • Mixade (övriga): 3 225 (3,80 %)
  • Hispanic: 2 330 (2,75 %)
  • Kaukasier/vita: 1 398 (1,65 %)
  • Indier/ostindier: 942 (1,11 %)
  • Mixade (svart/vit): 786 (0,93 %)
  • Syrisk/libanesisk: 570 (0,67 %)
  • Amerindier: 327 (0,39 %)
  • Kineser: 143 (0,17 %)
  • Asiater: 122 (0,14 %)
  • Övriga: 111 (0,13 %)
  • Portugiser: 94 (0,11 %)
  • Vet ej; angav inte etnicitet: 750 (0,88 %)

Migration

Religion

Under den danska kolonialtiden från 1732 började det evangeliska inflytandet göra sig gällande. I mitten på 2020-talet var flera protestantiska samfund aktiva, såsom metodister, presbyterianer, baptister och anglikaner. Den katolska kyrkan, som omfattade 10,4 procent av befolkningen, tillhör ett stift som etablerades 1981. På senare tid har evangelikala och karismatiska rörelser vuxit sig starka. Ekumeniskt samarbete, främst mellan metodister, presbyterianer, anglikaner och katoliker, sker genom Caribbean Council of Churches. Samarbetet fokuserar huvudsakligen på sociala insatser för att bekämpa fattigdom.[10]

Vid folkräkningen 2011 var den religiösa tillhörigheten fördelad på följande sätt:[3]

Internationella rankningar

Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Ekonomisk frihet-index 2014 N/A
Reportrar utan gränser World Press Freedom Index 2016 30 av 180
Transparency International Korruptionsindex 2013 N/A
FN:s utvecklingsprogram Human Development Index 2014 58 av 188

Referenser

  1. ^ [a b] ( PDF) Utrikes namnbok: svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU- och EG-organ, EU-titlar och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska (10., rev. uppl.). Stockholm: Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2015. sid. 66. Arkiverad från originalet den 27 januari 2018. https://web.archive.org/web/20180127120617/http://www.regeringen.se/4a3eb3/contentassets/e27ee47ea294461bbb0f39b68d31c540/utrikes_namnbok_10.e_reviderade_upplagan.pdf. Läst 16 februari 2017 
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l m n] ”Antigua and Barbuda”. The World Factbook. CIA. 23 januari 2018. Arkiverad från originalet den 20 september 2017. https://web.archive.org/web/20170920072228/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/ac.html. Läst 6 februari 2018. 
  3. ^ [a b c d e] ”Book of Statistical Tables I” (på engelska). 2011 population and housing census for Antigua and Barbuda. Government of Antigua and Barbuda. april 2014. Arkiverad från originalet den 16 februari 2017. https://web.archive.org/web/20170216220634/http://caribbean.cepal.org/content/2011-population-and-housing-census-antigua-and-barbuda. Läst 16 februari 2017. 
  4. ^ ”Human Development Report 2021/2022” (på engelska) ( PDF). United Nations Development Programme. sid. 284-287. https://hdr.undp.org/system/files/documents/global-report-document/hdr2021-22pdf_1.pdf. Läst 3 december 2022. 
  5. ^ ”Country profile: Antigua and Barbuda”. UNdata. http://data.un.org/CountryProfile.aspx?crName=antigua%20and%20barbuda. Läst 16 februari 2017. 
  6. ^ [a b c d] ”Om Antigua och Barbuda | SwedenAbroad”. www.swedenabroad.com. http://www.swedenabroad.com/sv-SE/Ambassader/Karibien/Landfakta/Om-Antigua-och-Barbuda/. Läst 25 december 2016. 
  7. ^ Antigua and Barbuda Government - The Governmental System (Läst 2 november 2014)
  8. ^ [a b] ”økonomi og næringsliv på Antigua og Barbuda” (på norska). Store norske leksikon. 2024-11-26. https://snl.no/%C3%B8konomi_og_n%C3%A6ringsliv_p%C3%A5_Antigua_og_Barbuda. Läst 9 januari 2025. 
  9. ^ Thuesen, Nils Petter; Scott, Ida (2024-11-25). ”Antigua og Barbuda” (på norska). Store norske leksikon. https://snl.no/Antigua_og_Barbuda. Läst 9 januari 2025. 
  10. ^ ”Antigua och Barbuda - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/antigua-och-barbuda. Läst 9 januari 2025. 

Externa länkar