Anatolij Nekljudov

Anatolij Nekljudov
Född4 april 1856 (g.s.)[1]
Aten[2]
Död18 september 1943[3] (87 år)
Nice[4]
BegravdRysk-ortodoxa kyrkogården i Nice
Medborgare iKejsardömet Ryssland
Utbildad vidhistoriska och filologiska fakulteten vid Moskvas universitet
SysselsättningDiplomat
FöräldrarVasilij Sergejevitj Nekljudov
Maria Gavrilovna Katakazi
Redigera Wikidata

Anatolij Vasiljevitj Nekljudov (ryska: Анатолий Васильевич Неклюдов), född 1856, död 18 september 1943 i Nice, var en rysk diplomat.

Nekljudov tjänstgjorde som legationssekreterare i Sofia, Konstantinopel och Belgrad, var därpå i sex år legationsråd i Paris och 1911–13 ryskt sändebud i Sofia. När efter andra Balkankriget Rysslands inflytande i Bulgarien nästan försvunnit, ansågs ett diplomatombyte där önskvärt, och Nekljudov bytte plats med ryska sändebudet i Stockholm, Aleksandr Savinskij, vilkens ställning där blivit ohållbar.

I Stockholm var Nekljudov ackrediterad 1914–1917, utsågs i april 1917 av provisoriska ryska regeringen till ambassadör i Madrid och tog i september samma år avsked, enär han ansåg det växande sovjetinflytandet på ryska regeringen ha framkallat allmän upplösning och laglöshet.

Sina minnen från Bulgarien, Sverige och Spanien samlade Nekljudov i memoarboken Diplomatic Reminiscences Before and During the World War, 1911–1917 (först publicerade i en fransk tidskrift; engelsk översättning av Alexandra Paget, 16 februari 1920, Internet Archive; svensk översättning av Olof Örström, "En diplomats minnen", 1921). Hans bulgariska minnen ha rätt stort historiskt värde; minnena från Sverige är av mera episodiskt intresse.

Familjenamnet Nekljudov (Неклюдов, med K) ska inte förväxlas med Nechljudov (Нехлюдов, med CH), som bärs av den halvt fiktive, halvt självbiografiske godsägaren i Lev Tolstojs berättelser om Furst Nechljudof (Утро помещика, 1856), Ungdom (Юность, 1857), Luzern (Люцерн, 1857) och Uppståndelse (Воскресение, 1899).

Se även

Källor

  1. ^ Большая российская энциклопедия, Stora ryska encyklopedin, no value, läs online och läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 11 december 2014.[källa från Wikidata]
  3. ^ Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 10268119537749153-1, läst: 17 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  4. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014.[källa från Wikidata]