Under 1930-talet vidareutvecklade Taylor sina tävlingsbilar. En ensitsig monoposto för voiturette-klassen tillkom och en ny generation motorer på 1,5 respektive två liter med kedjedrivna kamaxlar tog vid. Dessa bilar var populära bland privatförare i mindre klubbtävlingar, men var inte tillräckligt driftsäkra för att kunna konkurrera i Grand Prix racing.
Efter andra världskriget introducerades en ny formelbil 1948, med individuell hjulupphängning runt om och kompressormatad 1,5-litersmotor. Första kunden var George Abecassis, som senare vidareutvecklade bilen för sitt eget HWM-stall. När Formel 1-VM startade 1950 saknade Taylor resurser att utveckla en konkurrenskraftig bil. Istället försågs bilen med en tvåliters sugmotor och tävlade i formel 2.
