Aktinolit

Aktinolit
Aktinolit
GruppAmfibol
Strunz klassificering9.DE 10
Kemisk formelCa2(Mg,Fe)5Si8O22(OH)2
FärgBlek till mörkt grön. Vit eller grå i asbestform.
Associerade mineralTalk, epidot, klorit, glaukofan, pumpellyit, lawsonit och albit[1]
KristallstrukturMonoklina
SpaltningPerfekt i två riktningar med 124° och 56° vinkel
BrottOjämnt till mussligt
HållbarhetSpröd (seg i nefrit)
Hårdhet (Mohs)5–6
Glansglasglans, sidenglans om fibrös
Ljusbrytningnα=1613–1,646; nβ=1,624–1,656; nγ=1,636–1,666
Dubbelbrytningδ=0,023 [2]
Optisk karaktärTvåaxligt negativ
DispersionSvag
PleokroismX=blekgul, gulaktig grön; Y= blekt gulgrön, grön; Z= blekt grön, djupt grönaktigt blå
TransparensGenomskinlig till genomsynlig
StreckfärgVit
Densitet3,1-3,3

Aktinolit är ett oftast grönaktigt stråligt eller fibrigt monoklint silikatmineral. Det har den kemiska sammansättningen Ca2(Mg,Fe2+)5Si8O22(OH)2och är en fast lösning mellan ändleden tremolit Ca2Mg5Si8O22(OH)2 och ferroaktinolit Ca2Fe2+5Si8O22(OH)2. Aktinolit är en kalciumhaltig klinoamfibol.[3] Kiselatomerna är via syreatomer kopplade i dubbla kedjor det vill säga det är ett bandsilikat även benämnt inosilikat.

Etymologi och historia

Mineralnamnet är bildat av grekiska: aktis, "stråle" och lithos, "sten". Aktinolit beskrevs vetenskapligt första gången 1794 av Richard Kirwan. Mineralet kallas ibland för strålsten.

Bildning och förekomst

Aktinolit är vanlig i hydrotermalt omvandlade metamorfa bergarter, till exempel kontaktaureoler som omger intrusiva magmatiska bergarter. Aktinolit förekommer också som produkt av metamorfism av magnesiumrik kalksten. Mineralet är vanligt i många svenska gruvor i Bergslagen.[4]

Varieteter

Det gamla mineralnamnet uralit används ibland som beteckning för en omvandlingsprodukt (pseudomorf) från pyroxen som huvudsakligen består av aktinolit.[5]

Nefrit är en tät filtad aktinolit.[6] Nefritens sammansättning kan även övergå till tremolit.[7] Nefrit är det ena mineralet som benämns jade som smyckesten. Det andra är pyroxenmineralet jadeit.[8]

Aktinolit och new age

Inom new age sägs aktionoliten främja kreativiteten.[9]

Se även

Externa länkar

Referenser

  1. ^ Handbook of mineralogy, actinolite [1]
  2. ^ Mindat.org/min-18.html [2]
  3. ^ Selbekk, Rune S.. (2015, 1. november). Aktinolitt. I Store norske leksikon. Hentet 9. april 2018 fra [3]
  4. ^ L-H Hedin, M. Jansson 2007, Mineral i Sverige ISBN 978-91-88528-58-2 sid 179
  5. ^ Aktinolit på mineralatlas.eu.
  6. ^ W. Schumann 2002, Ädelstenar och prydnadsstenar, 13:e utökade och uppdaterade upplagan, ISBN 978-91-6319-069-8, sid 172.
  7. ^ Erich Spicar 1995, Mineral och bergarter, ISBN 91-534-1385-7, sid 69
  8. ^ P.H. Lundegård S. Laufeld 1984, Norstedts stora stenbok, ISBN 91-1-844122-X
  9. ^ Holm, Jette; Trägårdh Eva (1996). Kristallnyckeln. Vällingby: Strömberg. Libris 7609987. ISBN 91-7151-064-8 (korr.) (inb.)