Emil Jannings (Theodor Friedrich Emil Janenz, talaffuzi: „Teodor Fridrix Emil Janenz“, 1884-yil 23 iyulda — 1950-yil 2-yanvar) 1920-yillarda Gollivudda mashhur boʻlgan nemis aktyori. U „The Last Command“ va “„The Way of All Flesh“ filmlaridagi rollari uchun „Eng yaxshi erkak roli“ uchun Akademiya mukofotining birinchi sovrindori boʻldi. 2022-yil holatiga koʻra, Jannings bu toifada gʻolib chiqqan yagona nemisdir.
Bolalik va yoshlik
Jannings Shveytsariyaning Rorschach shahrida Sent-Luislik amerikalik biznesmen Emil Janenz va uning rafiqasi Margaretning (nemi Shvabe) o‘g‘li bo‘lib tug‘ilgan[2][3]. Jannings Germaniya fuqaroligiga ega edi. U hali yoshligida oila Germaniya imperiyasidagi Leyptsigga va otasining erta vafotidan keyin Gorlitsga koʻchib oʻtdi.
Karyera
Jannings teatr aktyori boʻlib, u ovozsiz filmlar davridagi cheklangan imkoniyatlaridan norozi boʻlib qolgan boʻlsa-da, filmda rol ijro etishga kirishdi. O‘FA prodyuserlik kompaniyasi bilan shartnoma imzolab, u „Die Augen der Mumie Ma“ („Mumiya ko‘zlari“, 1918) va „Madame DuBarry“ (1919) filmlarida bosh rollarni ijro etgan. Ikkala filmda ham Jannings Pola Negri bilan asosiy rolida oʻynaydi. U, shuningdek, 1922-yilda „Othello“ filmida va FV Murnauning 1924-yilda suratga olingan „The Last Laugh“ filmida, hojatxona xizmatchisiga tushirilgan magʻrur, ammo keksa mehmonxona eshigi ogʻasi sifatida ijro etgan. Jannings Murnau bilan yana ikkita filmda ishlagan: Tartuffe filmida bosh qahramon va Faust filmida (1926) Mefistofel rolida.
Nikohlar
Jannings toʻrt marta turmush qurgan. Uning dastlabki uchta nikohi ajralish bilan, oxirgisi esa oʻlimi bilan yakunlangan. Soʻnggi uchta nikohi nemis sahna va kino aktrisalari Hanna Ralph, Lucie Höflich va Gussy Holl bilan boʻlgan[4]. Lucie Hofling bilan birinchi turmushidan Ruth-Mariya (1920-yilda tugʻilgan) ismli qizi bor[5][6].