ZX Spectrum är den mest kända av alla hemdatorer från Sir Clive Sinclair och den han blev adlad för. Sinclair producerade ZX Spectrum under sex år och fortfarande tillverkas kloner av den. Ett exempel är Sprinter.
Till skillnad mot föregångarna ZX80 och ZX81 hade Spectrum ett tangentbord med rörliga tangenter (inte touchknappar) och färggrafik. Den ursprungliga modellen av Sinclair ZX Spectrum kom år 1982 (23 april) med 16 kB eller 48 kB RAM och gummitangenter. Redan år 1984 kom ZX Spectrum+ med ett bättre tangentbord. År 1985 kom ZX Spectrum 128K med utökat minne och ny ljudkrets. Spectrum +2/+2A kom under år 1987 respektive år 1988. Spectrum +3 med en 3 tums diskettstation kom slutligen år 1988.
ROM: 16 kB, innehållande BASIC-tolk och operativsystem. Basic-tolken startades automatiskt vid uppstart, och man kom direkt in i editeringsläge. ZX-datorerna drog nytta av att en BASIC-rad alltid måste börja med ett reserverat ord, ett kommando, eller ett radnummer. Därför hade alla knapparna ett specifikt BASIC-kommando tryckta på sig, som skrevs direkt när man tryckte ner tangenten. Detta yttrade sig som att kommandon, till exempel "PRINT", kunde lagras som en enda byte istället för ASCIIkoderna för kommandot som tar 5 bytes.
Program lagras med bandspelare. 16 kB på 100 sekunder (1500 baud). Expansionsmoduler gav möjlighet att lagra data på så kallade Microdrives och diskettenheter.
Kretskortet
Det förekom sex olika versioner av Spectrums kretskort. Skillnaderna rörde i början endast kretslayouten (och olika versioner av Spectrums ULA). Senare följde mekaniska anpassningar för nya lådor och successiva hårdvarutillägg som ljudchip och elektronik för RS232, och, till sist, diskettstation.
Sinclair Spectrum+ var en vidareutveckling av Sinclair Spectrum 48k. Skillnaden bestod främst i att + hade ett förbättrat tangentbord, med "riktiga" plasttangenter i stället för grundversionens suddgummiliknande dito. Datorn såg ut som en "QL light" och saknade dennas dubbla microdrive-stationer.
Sinclair Spectrum+ importerades inte officiellt till Sverige. Dock letade sig parallellimporterade exemplar, eftersom priset i England for Spectrum+ vid detta laget (1985) låg långt under det svenska priset på en Spectrum 48k.
Spectrum 128
1985 släppte Sinclair sin Spectrum 128 i Spanien. Modellen hade utökat RAM-minne på 128 kB. Ett nytt ljudchip erbjöd tre kanaler och en MIDI-kontroller kunde användas direkt från BASIC-tolken, och datorn kunde med ett kommando bytas till 48k-läge (emellertid utan möjlighet att byta tillbaka till 128k läge utan att omstarta datorn). Datorn fick även en RS232-port och en RGB-utgång för högupplösta skärmar.
Spectrum +2 och +3
När datortillverkaren Amstrad år 1986 köpte upp Sinclair-märket och dess Spectrumserie av datorer beslöt de att det var dags att uppdatera Spectrumdatorn. De släppte modellerna +2 och +3, där +2 till utseendet något liknade Spectrum 128 men hade bättre tangentbord, inbyggda joystickportar och en inbyggd kassettbandspelare. Modellen +3 fick en inbyggd diskettstation, men Amstrad valde sitt eget 3-tumsformat istället för det mer gängse 3,5-tumsformatet.
http://www.worldofspectrum.org – en webbplats som katalogiserar och dokumenterar material om ZX Spectrum, med en stor databas med information om spel, nyttoprogram, böcker, hårdvara m.m.