Cowper föddes i en litterärt bildad familj, och fick en god utbildning. Dock råkade han 1763, efter olycklig kärlek och religiösa grubblerier, in i återkommande depressionstillstånd som under loppen av hans sista år alltmer försvårades.
Huvuddelen av sin poesi skrev han under en lugn period 1782–1786, däribland en volym blandade poem, ett naturbeskrivande epos på blankvers, The task, samt tillfällighetsstycken av skilda slag, bland vilka det ojämförligt främsta är hans sublima The loss of the Royal George, över amiral Richard Kempenfelts undergång med sitt flaggskepp. Till Cowpers sista år hör en blankversöversättning av Homeros samt den korta The castaway.
Cowper stod ganska avvisande mot sin tids samtida poesi influerad av Alexander Pope, och inspirerades istället mer av äldre poeter som John Milton. I sina naturstämmingar förebådar han romantiken och poeter som William Wordsworth. Cowper har också vunnit stort erkännande som brevskrivare. Hans Poetical works utgavs i en samlad utgåva 1905, och hans Letters i en samlad utgåva 1912.[7]
