Världsmästerskapet i fotboll 1930 spelades mellan 13 och 30 juli1930. Värdar för mästerskapen var Uruguay, som då var regerande Olympiska mästare. Uruguay firade också samma år 100 år som självständigstat. Uruguay blev också de första världsmästarna genom att slå Argentina med 4–2 i finalen.
Det första världsmästerskapet är det enda utan kvalturnering. Eftersom resan över Atlanten var lång och dyr deltog endast fyra europeiska lag. Fifa-presidenten Jules Rimet hjälpte till med arrangera resan vilket gjorde att Belgien, Frankrike, Rumänien och Jugoslavien deltog i mästerskapet. Totalt deltog 13 lag i det första mästerskapet.
Lagen lottades i fyra grupper med tre eller fyra lag i varje. Den första matchen någonsin i VM spelades den 13 juli 1930 mellan Frankrike och Mexiko. Frankrike vann med 4–1 och fransmannen Lucien Laurent blev VM:s första målskytt. Amerikanen Bert Patenaude gjorde VM:s första hat-trick när USA slog Paraguay med 3–0. Gruppvinnarna Argentina, Jugoslavien, Uruguay och USA gick till semifinal. Under matchen Peru-Rumänien sattes ett udda rekord. Det var det lägsta antalet åskådare någonsin som såg en VM-match på plats, endast 300 personer.
I båda semifinalerna blev det 6–1. Argentina slog USA och Uruguay vann över Jugoslavien. Någon bronsmatch spelades inte men FIFA tilldelar numera USA bronset och Jugoslavien fjärdeplatsen baserat på deras totala resultat i turneringen.
Den första VM-finalen spelades på Estadio Centenario i Montevideo den 30 juli. Lagen vägrade spela med varandras fotbollar och det slutade med att man spelade med argentinsk boll i första halvlek och använde den uruguayanska i den andra. Matchen slutade 4–2 till Uruguay (2–1 i halvtid) som förutom tidigare Olympiska mästare även blev världsmästare när FIFA:s president Jules Rimet överlämnade pokalen, som senare blev uppkallad efter honom själv.
Val av värdland
Italien, Sverige, Nederländerna, Spanien och Uruguay valde alla att ansöka om arrangemanget.[1] Uruguay blev arrangörslandet efter att alla andra länder dragit tillbaka sin ansökan.[2]
Deltagare
Deltagande länder i VM-1930
Det första världsmästerskapet är det enda som spelats utan kvalspel inför turneringen. Samtliga Fifa-afillerade landslag fick en inbjudan till att delta, deadline för inbjudan var den 28 februari 1930.[3] Turneringen fångade stort intresse i Amerika; Argentina, Brasilien, Bolivia, Chile, Mexiko, Paraguay, Peru och USA deltog alla. Totalt så deltog sju länder från Sydamerika vilket är det största deltagandet någonsin från Sydamerika i ett VM-slutspel. Från Europas håll så var entuasmen inte lika stor, mycket på grund av den långa och kostsamma båtfärden men även på grund av spelarnas långa ledigheter från arbeten som skulle behövas,[1] endast ett fåtal Europeiska länder visade intresse i att delta. Vissa vägrade att överhuvudtaget resa till Sydamerika,[4] och när deadline var passerad så hade inga Europeiska länder tackat ja till inbjudan. I ett försök att få större Europeiskt deltagande så skickade Uruguays fotbollsförbund en inbjudan till FA, Englands fotbollsförbund, till att delta, detta trots att förbundet ej var medlem i FIFA. FA tackade dock nej till inbjudan den 18 november 1929.[3] Två månader innan turneringsstart så hade fortfarande inga länder från Europa officiellt tackat ja.[5]
FIFA:s dåvarande president Jules Rimet ingrep då och totalt så deltog sedan 4 Europeiska länder, Frankrike, Rumänien, Belgien och Jugoslavien.[2][5] Rumänien deltog efter att deras nykrönta Kung Carol II personligen tagit ut laget och förhandlat med arbetsgivarna som lovade ledighet och arbetet åter när fotbollsresan skulle sluta.[2][6] Fransmännen deltog efter Rimets ingripande men varken lagets stjärnförsvarare Manuel Anatol eller coachen Gaston Barreau kunde övertalas till att resa. [7]
Rumänerna påbörjade sin resa mot Uruguay och VM från Genua då man boardade båten SS Conte Verde, fransmännen plockades upp den 21 juni 1930 i Villefranche-sur-Mer,[8] och belgarna steg på i Barcelona.[9] Ombord Conte Verde fanns även Rimet, trofén och de tre europeiska domarna Jean Langenus, Henri Christophe, och Thomas Balway. Det Brasilianska laget plockades upp i Rio de Janeiro den 29 juni och båten nådde sin destination den 4 juli.[5] Det Jugoslaviska laget reste med postens ångfartyg Florida ifrån Marseille.[9]
Alla matcherna spelades i Montevideo. Matcherna spelades på tre arenor: Estadio Centenario, Estadio Pocitos och Estadio Parque Central. Estadio Centenario hade en publik-kapacitet på 100 000 stående åskådare, och byggdes inför turneringen som en hyllning till hundraårsminnet av Uruguays självständighet. Arenan som är designad av Juan Antonio Scasso,[10] var turneringens huvudarena och enligt Jules Rimet ett "fotbollstempel".[11] På arenan spelades 10 av 18 matcher, varav båda semifinalerna och finalen. Dock på grund av ett snabbt konstruktionsschema och förseningar på grund av den regniga säsongen, var inte Centenario klar för användning förrän fem dagar in i turneringen.[12] Tidigare matcher spelades på de mindre arenorna Parque Central med en kapacitet på 20 000 personer och den numera rivna arenan Pocitos i Montevideo, som då användes av fotbollsklubbarna Nacional och Peñarol.
Domare
Följande listar alla domare som deltog i mästerskapet.
Femton domare deltog i mästerskapet; fyra stycken européer, en fransman, en rumän (Costel Rădulescu, som även var Rumäniens tränare[13]) och två belgare. Resterande elva domare kom från Amerika, varav sex stycken var från värdlandet Uruguay. För att eliminera alla skillnader av spelreglerna så blev domarna inbjudna till ett möte för att reda ut spelreglerna.[14]
Av alla domaringripanden i turneringen så var det två som stack ut och fick stor uppmärksamhet. Det ena ingripandet stod Almeida Rêgo för när han i matchen mellan Argentina och Frankrike blåste slutsignalen 6 minuter för tidigt, det andra uppmärksammade ingripandet stod den bolivianska domaren Ulises Saucedo för då han blåste för totalt tre straffsparkar i matchen mellan Argentina och Mexico. Saucedo var även Bolivias tränare.[13]
Belgaren John Langenus fick äran att döma den första finalen någonsin i mästerskapet.[15]
