| von Francken |
 |
| Ursprung | Jülich och Cleve, Tyskland |
|---|
| Adlad | 1773 |
|---|
 Sveriges riddarhus |
|---|
| Introducerad | 1776 |
|---|
| Grad | Adlig ätt nr 2097 |
|---|
| † Utslocknad i Sverige |
|---|
| Utslocknad | 1999 |
|---|
| Svärdssidan | 1999 |
|---|
| Spinnsidan | 2001 |
|---|
von Francken var en svensk adelsätt. Ätten naturaliserades i Sverige 1773 och introducerades på Riddarhuset 1776. Ätten härstammade från en tysk adelsätt i Jülich och Cleve.[1]
Historik
Ätten härstammade från en gammal baronlig ätt i Jülich och Cleve, vilken förde lika namn och vapen som den på svenska riddarhuset introducerade grenen.[1][2]
Den svenska äldste kände stamfadern var Johan Fredrik Francken, (son av en general Francken i hannoversk tjänst, som levde i början av 1600-talet och var kommendant i Hameln).[2] Han var i verste i kejserlig tjänst, levde ännu på 1670-talet.[2] Han nyttjades av hertig Johan Albrekt av Mecklenburg under början av tyska kriget i beskickningar till kung Gustav II Adolf, av vilken hertigen blev återförhjälpt till besittningen av sina länder.[2] Följde sedan hertigen och blev hovmästare för hans son, hertig Gustaf Adolf av Mecklenburg-Güstrow, av vilken han 1659 fick, för sina trogna tjänster, förläning på godset Schlichte i Mecklenburg.[2] Han var gift med Elisabet von Raben.[2]
Dennes sonsons sonson Hans Reinhold Francken (1739–1813) föddes i Karlskrona 1739.[2] Han blev kommendörkapten vid sjöartilleriet och galärflottan 1770.[2] Han blev riddare av Svärdsorden 1770-04-28.[2] Han blev naturaliserad svensk adelsman 1773-05-03 (introducerad 1776-04-30 under nr 2097).[2] Han blev konteramiral 1789, vice amiral vid örlogsflottan 1799.[2] Han avled 1813-12-27 i Stockholm och begravdes på Klara kyrkogård.[2] Han gifte sig 1779 med Jakobina Augusta von Baltzar (1753–1821).[2]
Ätten utslocknade på svärdssidan 1999-10-25 och på spinnsidan 2001-08-20.[3]
Kända medlemmar av ätten
Källor
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Von Francken.
