Släkten Düben har lämnat avtryck i den svenska musikhistorien genom betydelsefulla bidrag. Genom fyra generationer har de utövat ett påtagligt inflytande över musiklivet i Sverige;[9] det mest framträdande arv i form av Dübensamlingen, en samling som omfattar såväl tryckta som handskrivna noter. Gustaf Düben den äldre var den som bidrog mest till samlingen.[10]
Peter Düben började sin bana som musikant men blev senare militär, slutligen med titeln ryttmästare. Hustrun Regina var född Crumbygel, syster till den Polykarpus som adlades under namnet Cronhielm. Deras son Peter verkade i militären och blev slutligen överstelöjtnant efter att han deltagit i flera slag. År 1707 adlades han med namnet von Düben men fick inte sitt sköldebrev förrän 1726. Ätten introducerades på nummer 1785 samma år som sköldebrevet utfärdades. Peter von Dübens andra hustru var Gunilla Lagerhielm vars mor var en Gyllenpatron. Ätten slocknade på svärdssidan med en sonson till honom år 1784.[källa behövs]
Gustaf Dübens gren
Gustaf Düben (död 1690) var hovkapellmästare och organist i Tyska kyrkan, Stockholm, samt gift med nederländskan Emerentia Standaert som tillhörde samma släkt som Standaerhielm. De fick fyra barn, alla adlade: Gustaf, Emerentia, Joachim och Anders.
Anders von Düben den yngre var hovmarskalk och gift tre gånger. Ätten delades i två grenar med två söner ur tredje äktenskapet som ingicks med Christina Sparfwenfeldt, vars mor var en Hildebrand nummer 1357 och dotter till J. G. Sparfwenfeldt.[källa behövs] Huvudmannagrenen härstammar från kammarherre Johan Gabriel von Düben i dennes andra äktenskap som var med en friherrinnan Pfeiff vars mor var en Palmqvist nummer 123, och deras son godsägaren Joachim von Düben. En annan son, Joachim von Düben den yngre, var Sveriges kanslipresident.
Joachim von Düben d.ä. var riksråd, och upphöjdes till greve postumt år 1731. Hans söner introducerades år 1743 på nummer 80. Hans hustru var Margareta Spegel, en dotter till ärkebiskopen Haqvin Spegel och Anna Schultin vars mor var barnbarn till Nicolaus Olai Bothniensis och Bureättling. Svärmodern, svägerskorna och hustrun hade adlats med namnet Spegel år 1719 av Ulrika Eleonora men blev aldrig introducerade. Den grevliga ätten von Düben fortlevde på svärdssidan med riksrådet Carl Wilhelm von Düben som till hustru hade kusindottern friherrinnan von Düben nr 139.
Den grevliga ätten utslocknade på svärdssidan den 15 november 1876,[7] med Carl Gustaf von Düben under en resa från Lissabon till Madeira.[17]
^Det finns två stavningsvarianter: en som inkluderar adelspartikeln "von" – von Düben (tyskt uttal: [fɔnˈdyːbm̩]) – och en utan: Düben (tyskt uttal: [ˈdyːbm̩]). Personer med adelspartikel i sina namn tillhör de adliga släktgrenarna.