Tillsammans med Axel Liebmann bildade han Korforeningen 1872, och hjälpte senare Gade som dennes assistent i Musikforeningen. Han dirigerade även folkkonserterna i Koncertpalæet 1892-93, de filharmoniska konserterna 1879-1901 och konserterna i Dansk Koncertforening 1907-10. År 1882 fick han det Anckerska legatet.
Redan i sin tidigaste ungdom hade Bendix börjat komponera, och han hann under sitt liv komponera såväl kammarmusik, en svit för orkester, fyra symfonier (Fjældstigning, Sommerklange samt en A-moll- och en D-moll-symfoni), dessutom pianomusik, konserter för piano, körsaker samt sånger.
Tillsammans med Edvard Helsted utgör en Bendix som kompositör en övergångsfas mellan den danska senromantiken med företrädare som Gade och Hartmann till de modernistiska kompositörerna.
