Då reformationen började sprida sig i Tyskland, motarbetades den ivrigt av Kristofer av Braunschweig-Wolfenbüttel, som var biskop i både Bremen och Verden, men hans bror och efterträdare Georg, som också styrde båda stiften (1558-1566), tolererade den. Då efter dennes död stiften blev skilda, infördes reformationen i Verden. Det var fortfarande ett biskopsdöme, men styrdes, såsom så många andra sådana i Tyskland under denna tid, av en protestantiskbiskop och ett protestantiskt domkapitel.
Redan vid den provisoriska anordningen av styrelsen i Bremen och Verden 1649 hade hertigdömena erhållit gemensam styrelse. Så blev också fallet sedan deras ställning under nödvändig samverkan med dem själva definitivt ordnats genom en av den svenska regeringen tillsatt kommission, som erhöll sin instruktion i början av 1651 och avslutade sin verksamhet sommaren 1652. Verden behöll emellertid sin särskilda förvaltning och sin lantdag. År 1712 erövrade danskarna såväl Bremen som Verden, men förpantade 1715 dessa länder till kurfursten av Hannover, och i freden i Stockholm1719 avträdde Sverige dem definitivt till denne mot en ersättningssumma av 1 miljon riksdaler.
