Viva HA var Vauxhalls första småbil efter andra världskriget. Den var mycket lik den tyska koncernkollegan Opel Kadett, både vad gällde formgivning och teknik. Hjulupphängningarna var av enklaste slag, med den individuella framvagnen avfjädrad med en tvärliggande bladfjäder och den stela bakaxeln upphängd i längsgående bladfjädrar.
Viva HA exporterades bland annat till Nordamerika, där den såldes under märkesnamnet Envoy.
Bedford byggde en skåpbil kallad HA Van, baserad på Viva. Tack vare stora beställningar från bland andra brittiska posten tillverkades den fram till 1983.
Viva HB var en till stora delar nykonstruerad och större bil. Den fanns även i fyrdörrars- och kombi-version. Hjulupphängningarna hade moderniserats med skruvfjädrar runt om och motorn hade blivit större. Under 1967 såldes en sportigare Brabham-version med bland annat dubbla förgasare. Namnet kom från Formel 1-världsmästaren Jack Brabham. Året därpå ersattes den av versionerna 1600 och GT med motorer från Victor-modellen.
Även HB-modellen såldes i Nordamerika under Envoy-namnet. Den byggdes dessutom av Holden i Australien som Holden Torana.
Hösten 1970 kom Viva HC, med ny kaross. Mekaniken var dock densamma som hos företrädaren. Ett år senare förstorades basmotorn till 1,3 liter och våren 1972 infördes 1,8-litersmotorn från Victor FE. Viva-modellen ersattes hösten 1979 av den framhjulsdrivnaVauxhall Astra.
Hösten 1973 bytte modellerna med Victor-motor namn till Vauxhall Magnum. Magnum såldes även med coupé-kaross från Firenza-modellen. 1976 byggdes 197 exemplar av sportkombin Magnum Sportshatch, med fronten från Firenza ”Droopsnoot”. Magnum-modellen ersattes hösten 1978 av Vauxhall Cavalier.
