Figurer och element från tecknade serier började bli vanligt i graffitimåleriet kring mitten av 1970-talet och användes från början för att lyfta fram bokstavsbilden och flankera den. Den serietecknare som har betytt mest för graffitimåleriet är Vaughn Bodé.
Cheech Wizard och tecknad science fiction
Hans seriefigurer, ödletrollkarlen Cheech Wizard, The Hat, hans flickbilder, hans svampar och fjärilar och science-fictionvärldar går i ett par decennier som en röd tråd genom graffitins illustrationer. Bodé illustrerade elva barnböcker och 45 tidskrifter samt bokomslag 1966-69. Han utgav tillsammans med Robert Crumb det förmodligen första reguljära underground-seriemagasinet The Gothic Blimp 1968, skapade världar som Sunpot och Deadbone, fick serieetablissemangets utmärkelse Hugo 1969, tecknade för Galaxy, Cavalier, Swank och kom med sin Cartoon Concert till Louvren i Paris 1974. Samma år fick han The Yellow Kid Reward i Italien.
Bodés betydelse
Hans linje och runda former passade spraytekniken, det sensuella sf-innehållet som också har en morbid underton, provocerande och fräckt i ett nästan gulligt utförande - detta blev genast omåttligt populärt hos writers från 1970-talet och framåt, och än idag hyllas och används Bodé i graffitimålningar världen över. Och sambandet slutar inte där eftersom hans son Mark Bodé efter faderns bortgång har fortsatt med både tecknandet och graffitimåleriet.[5]
Bibliografi
Das Kampf, självpublicerad 1963. Anses vara en av de första undergroundserierna.
Deadbone publicerades varje månad i herrtidningen Cavalier från 1969 till 1971. Ursprungligen hette den Deadbone (en svart-vit seriestrip) men bytte sedan namn till Deadbone Erotica (en seriestrip i färg) och slutligen Bodé Erotica.
Space Chanty av R.A. Lafferty, en sci-fi roman från Ace Double, omslag och illustrationer av Bodé.
Amazing Stories, Fantastic, Galaxy, och (Worlds of) If med omslag och illustrationer av Bodé.
Sunpot, Galaxy Magazine 1969-1971. En svart/vit Star Trek-inspirerad science fiction-parodi.
Junkwaffel Nummer 1-4 publicerades av Print Mint 1971-1974.
Junkwaffel nummer 5 (sista numret), publicerades i Last Gasp tillsammans med återpublicering av de fyra första numren.
