Vattenskidåkning är en sport där en utövare dras fram på öppet vatten stående på specialgjorda skidor för sporten. Den som åker vattenskidor håller i en lina som är fäst i en motorbåt, kallad dragbåten. Även varianter där dragning sker med flygplan, kraftdrake eller kabel fäst vid land förekommer.
För att kunna åka med vattenskidor krävs att dessa vattenplanar vilket uppnås av en hastighet på över 25 km/h med två skidor och över 35 km/h om man åker på enbart en skida.
Grenar
När man tävlar i klassisk vattenskidåkning så finns grenarna slalom, trick och hopp samt kombination. Sedan 90-talet ingår även wakeboard under samma riksidrottsförbund som vattenskidor. 2010 ändrades namnet från Svenska Vattenskidförbundet (SVF) till Svenska Vattenskid- & Wakeboard Förbundet (SVWF). Under samma förbund ingår även barfotaåkning där man åker på bara fötterna i samma grenar som klassisk vattenskidåkning.
Slalom
Slalom åks på en bana med 6 bojar som skall rundas och efter varje passering höjs hastigheten och vid maxfart (Damer -55 km/h, Herrar -58 km/h) kortas draglinan. Den som klarar flest bojar (räknat från officiell starthastighet) har vunnit. Halv- och kvartsboj räknas på ett föreskrivet sätt.
Trick
Trickåkning som också åks valfritt på en eller två skidor har två passeringar på 20 sekunder. Inom den tiden skall de trick göras som åkaren har satt upp i sitt program och i rätt inbördes ordning. Enbart godkända trick räknas till resultatet och ger poäng endast en gång. Det gäller att kombinera in så många eller så högst poängsatta som möjligt. De svåraste tricken ger mest poäng men tar ofta också längst tid. De riktigt snabba åkarna kan hinna med över 40 trick.
Hopp
I hopp används två skidor. Man åker över en hoppramp som är 150, 165 eller 180 cm hög, och försöker att hoppa så långt som möjligt. Hopphöjd och maxhastighet för de olika klasserna är bestämda i reglerna. Hög fart och hög höjd ger längre hopp för de åkare som bemästrar rampen.
Vattenskidåkning i Sverige
Sverige har en lång tradition med flera förbundsbildningar och under 1940-talet påbörjades organiseringsförsök på skilda håll med diverse kortlivade resultat och arrangemang. Sålunda avhölls ett första SM redan 1953. Efter tävlingarna 1960 uppkom behovet av ett fastare klubbsamarbete. De planerade tävlingarna hos Fengersfors Vattenskidklubb i Dalsland fick omändras till ett officiellt NM för att kunna locka deltagare från alla länderna i Norden och så uppkom bildandet av det nya Svenska Vattenskidförbundet som upptogs i Riksidrottsförbundet (RF) redan 1962 och alltjämt existerar, men nu namnändrat till Svenska Vattenskid- & Wakeboardförbundet. Antalet aktiva utövare understiger tio tusen åkare medan de oorganiserade kan räknas i hundratusental. Hur man använder vattenskidor som redskap skiljer sig alltså.
