Vävtyngder är släta hålförsedda vikter av lera eller sten som är ganska vanliga fynd på boplatser från järnåldern och medeltiden i Nordeuropa. Särskilt i nedbrända hus bevaras de bra eftersom eldsvådan kan omvandla lertyngderna till keramik. Ofta finner man dem i grophus.
Vävning i stående vävstolar
Vävtyngderna ingick i den varptyngda väven och hängdes i nedre änden av på varptrådarna. Järnålderns textilhantverk förefaller ha varit en utpräglad kvinnosyssla, vilket innebär att vävtyngderna är ett viktigt källmaterial i studiet av kvinnors vardagliga arbete.[1]
Vävstolarna stod upprätt vilket var en av förutsättningarna för behovet av vävtyngder.[2] Det finns en uppsats som behandlar vävtyngder hittade i Birkas garnison.[3]
Vävtyngder finns inte bara från järnåldern utan är också vanliga från bronsåldern[4]
_(14597941967).jpg)