Stenkyrkan uppfördes på 1100-talet och helgades till Jungfru Maria. Ursprungskyrkan består av långhus med rakt avslutat kor i öster och kyrktorn i väster. I början av 1700-talet tillfogades breda korsarmar åt norr och söder. Norra korsarmen uppfördes 1721-1729 medan södra korsarmen uppfördes 1733-1737. Kyrkorummet fick därefter nord-sydlig orientering med kor i söder. Då utfördes takmålningar av Olof Collander och Johan Liedholm.
På 1820-talet övergavs kyrkan och kom att stå öde i över hundra år. Enligt en kunglig befallning från 1821 skulle kyrkan rivas inom femtio år, men ortsbefolkningen vägrade att riva sin kyrka. I början av 1900-talet påbörjades arbetet med att återställa kyrkan och 7 december 1924 återinvigdes kyrkan av biskopHjalmar Danell.
Inventarier
Dopfunt av sandsten med cylindrisk cuppa från 1100-talet. Indelad i åtta figurfält. Utförd i mästaren Bestiarius stil.
En tronande madonnaskulptur från 1225-1300 utförd i lövträ. Höjd 85 cm. [1]