En upptecknare är en person som gjort värdefulla ansträngningar för att bevara visor och låtar genom att notera dem, skriva ned dem på noter, innan upphovsmannen gått ur tiden och/eller melodin försvunnit ur folkmusikens levande tradition.
Uppteckningar började göras från 1500-talet under inflytande av vurmen för den stolta svenska forntiden, nationalstaten och säregna drag hos landsbygdsbefolkningen, vars musik var ett av många kännetecken för nationalkaraktären - man sökte det folkliga "rena" ursprunget till folkets historia. Inte förrän i början av 1800-talet fick upptecknandet ett ordentligt förnyat intresse igen. Särskilt i universitetsstäderna Lund och Uppsala fanns ett intresse för folkmusiken som gynnade nedskriften. Richard Dybeck (1811-1877) intar en särställning av de tidiga samlarna och bearbetarna.
I uppteckningen ingick nedtecknandet och insamladet, samt i många fall även systematiserandet, harmoniserandet och utgivandet. De viktigaste insatserna gjordes under 1800-talet fram 1900-talets slut.
Ett exempel på en utgiven folkmusiksamling är Traditioner af Swenska Folk-Dansar från 1814-1815.
Se även