Uno Alexis Ebrelius, tidigare Ericson, född 20 december 1918 i Väse församling, Värmlands län, död 17 juni 1988 i Köpenhamn, en svensk konsert-, opera- och oratoriesångare (tenor) samt sångpedagog.

Ebrelius studerade sång vid Kungliga Musikhögskolan för Joseph Hislop och Dagmar Gustafsson 1941–1943 och i Wien för Erik Werba. Han debuterade som oratoriesångare i Umeå 1943 och som operasångare i Århus 1955.^[2] Han har framför allt utmärkt som kyrkosångare i de stora verken såsom Bachs passioner med mera.

Han var verksam som lärare vid Folkskoleseminariet i Karlstad 1946–1949, i Uppsala 1957–1964 och vid Stora Sköndal. Han var dessutom professor vid Det Kongelige Danske Musikkonservatorium i Köpenhamn 1964–1988, lärare vid Musikhögskolan i Malmö 1965 och lektor där 1980–1986.^[2]

Ebrelius invaldes som ledamot 811 av Kungliga Musikaliska Akademien den 24 februari 1977.^[3]

Han gifte sig 1945 med talpedagogen Birgit Pruth (1919–2010) och fick barnen Karin 1949 och Ingrid 1951.^[4]

• 1959 Filosofie hedersdoktor i London
• 1966 Professors namn
• Riddare av Dannebrogsorden
• Kommendör av Italienska Kronorden

• Ebrelius, Uno A, professor, operasångare, Malmö i Vem är det / Svensk biografisk handbok / 1985 / s 250.