Underhållningsmusik är en musikalisk genre i gränslandet mellan klassisk musik och populärmusik, vilken hade sin glansperiod under 1800-talets senare och 1900-talets första hälft. Genren betecknas ofta även som salongsmusik. Detta är dock ett något vidare begrepp, vilket även inkluderar den musik som under romantiken komponerades för att framföras för en intimare publik vid tidens litterära och konstnärliga salonger, medan den något senare underhållningsmusiken riktade sig mot en bredare och mer allmän publik via exempelvis restauranger, offentliga konserter, radio och grammofon. På engelska betecknas musik i genren ofta som "light classics" eller bara "light music".
Sättningen på en ensemble som spelar underhållningsmusik kan variera kraftigt i fråga om storlek och sammansättning, allt ifrån den lilla restaurangtrion (elakt parodierad av Povel Ramel) till full symfoniorkester (som till exempel Boston Pops Orchestra). Instrumenteringen hämtas ofta från den klassiska västerländska konsertmusiken men också militär- och andra typer av blåsorkestrar har och hade ofta underhållningsmusik på sin repertoar. Under 1900-talets första hälft var det vanligt att tidens jazz- och dansorkestrar även "dubblade" som underhållningsorkestrar när de inte spelade till dans.
Av representanter för den högre konstmusiken kunde salongs- och underhållningsmusiken uppfattas som alltför ytlig och vulgär. Nordisk familjebok beskriver till exempel "salongsmusik" som "kompositioner, som mest innehålla trivial grannlåt och äro afsedda för ytlig förströelse samt vittna om förflackning af smaken hos tonsättare och dilettanter" (band 24, spalt 502).
