Umebladet |
Umeå-Bladet, första numret 1847 |
Publikationstyp | Dagstidning |
---|
Grundad | 25 september 1847 |
---|
Nedlagd | 31 maj 1951 |
---|
Land | Sverige |
---|
Huvudkontor | Umeå |
---|
Politisk beteckning | Konservativ |
---|
Språk | Svenska |
---|
Frekvens | 1847–1915: 1 nummer/vecka[1] 1915–1951: 6 nummer/vecka[1] |
---|
Umebladet (fram till 1866 Umeå-Bladet) var en moderat reformvänlig[2][3], senare konservativ, tidning i Umeå som utgavs mellan 1847 och 1951. Sedan år 2010 ger Arbetarpartiet ut en gratistidning i Umeå med samma namn.
Historia
”
|
Hvad tidningens tendens beträffar, så vill redaktionen bemöda sig om, att städse tala sanningens språk, utan all partisk färgläggning, äfvensom utan bitterhet
|
„
|
– Umeå-Bladet 25/9 1847
|
Boktryckare Erik Gustaf Lindroth hade fått tillstånd att utge "Umeå-Bladet" och han köpte Umeås enda tryckeri 1847. En månad senare lämnade det första numret av Umeå-Bladet pressen, som en veckotidning.[4]
I slutet av 1865 pågick en språkstrid om stadens namn skulle skrivas "Ume" eller "Umeå". Lindroth föredrog "Ume" och ändrade den 26 januari 1866 namn på tidningen från "Umeå-Bladet" till "Umebladet".[4] E G Lindroth dog 1881 och hans son, Edvard, tog över tidningen.[5] Tryckeriet och tidningens arkiv förstördes i Umeå stadsbrand 25 juni 1888. Edvard Lindroth åkte då till Stockholm och köpte nya maskiner och papper. Tidningen kom ut igen den 6 juli 1888.[5]
Upplagan var 1889 uppe i 1 650 exemplar – en anmärkningsvärd siffra i ljuset av att staden först året därpå uppnådde 3 000 invånare.[6]
1913 avgick Edvard Lindroth som chef för Umebladet och Umebladet blev ett organ för det Allmänna valmansförbundet (idag moderaterna).[7] 1914 blev Umebladet Umeås första dagliga tidning och 1916 började Umebladet att sätta de viktigaste nyheterna på första sidan.[8] Omkring 1930 moderniserades Umebladets innehåll och disposition.[9]
Vid nedläggningen 1951 slogs Umebladet samman med Skelleftebladet och Norrbottens Allehanda till en ny tidning, Nordsvenska Dagbladet.
- 1847–1880 Erik Gustaf Lindroth
- 1880–1913 Edvard Lindroth
- 1913–1916 Helge Hellroth
- 1916–1919 Gösta Thalén
- 1919–1922 Birger Forsberg
- 1922–1927 Arvid Bjerking
- 1927–1929 Alfred Viving
- 1929–1935 Gunnar Dahlin
- 1935–1938 Arne Lindström
- 1939–1942 Lennart Dansk
- 1943–1944 John-Bertil Vedin
- 1945–1951 Per Lundgren
- 1889: 1 650[10]
- 1917: 7 000
- 1920: 6 000
- 1927: 4 900
- 1945: 3 100
- 1950: 3 100
Referenser
Tryckta källor
Noter