U2 är delvis den så kallade stamsträckan, den första delen av Berlins tunnelbana som invigdes 1902. Dagens U2 består även av den historiska Spittelmarktlinie (även Centrumslinie) och sin västra sträckning den gamla tunnelbanan i Charlottenburg. Dessa olika linjer byggdes med tiden samman.
Linjedelningen
Efter andra världskriget var tunnelbanan först enhetlig för staden med trafik som gick i hela staden, till skillnad från bussar och spårväg som delades upp tidigare mellan stadens två halvor. Efter att Östberlin i samband med 17 juni-upproret stoppade all trafik skapade Västberlins kollektivtrafikbolag BVG (West-BVG) linje AII som gick från Krumme Lanke till Kottbusser Tor, alltså enbart inom Västberlin.
När Berlin definitivt delades i öst och väst i samband med Berlinmurens uppförade 1961 skedde så även med tunnelbanesträckningen för U2 som då hette linje A. I Östberlin fortsatte den att ha namnet linje A medan man i Västberlin bytte namn. Ändstation i Östberlin blev Thälmannplatz, idag stationen Mohrenstrasse. Däremot blev det inte som man trodde i Östberlin Potsdamer Platz som ändstation för Västberlins linje A, istället stannade de en station innan, Gleisdreieck.
U2 var den enda linjen som delades på detta sätt. Linjerna C (idag U6) och D (U8) gick förvisso i Östberlin men genomkorsade och därför valde man att bara stänga av de stationer som låg i Östberlin. De blev så kallade spökstationer.
En linje igen
Berlins återförening innebar även en återförening för U2-linjens västliga och östliga sträckningar. Innan man kunde slå samman näten igen fanns det under en period två U2-linjer i Berlin. Ombyggnationer och sanering följde fram till 1993 då linje U2 åter blev en och samma linje.
.jpg)
.jpg)
.JPG)
.jpg)
