Till EM-slutspelet i Israel kvalificerade sig åtta lag. Bland de deltagande lagen fanns Spanien (segrare 2004), Sverige (segrare 2012), Frankrike (segrare 2003, 2010 och 2013), England (segrare 2009) och Tyskland (segrare 2002, 2006, 2007 och 2011). Gruppspelet bestod av två grupper med fyra lag i varje, och i Grupp A tog sig både Frankrike och Sverige vidare till semifinal. Från B-gruppen avancerade Tyskland (som vinnare efter inbördes möten) och Spanien till semifinal.
Flera matcher i B-gruppen ledde till överraskande resultat. I sin första match besegrade Spanien Norge med övertygande 4–0, varefter Norge besegrade fyrfaldiga mästarna Tyskland med 2–0. Sista lag i Grupp B blev England, 2009 års turneringssegrare och finalist i årets senior-VM.
Båda semifinalerna blev jämna tillställningar som fick lov att avgöras efter straffar. I den ena matchen vann Spanien straffsparksläggningen med 5–4 över Frankrike, efter resultatet 1–1 vid full tid och förlängning. I den andra semifinalen var ställningen efter förlängningen 3–3, och därefter vann Sverige straffsparksläggningen med 4–2. Finalen i turneringen avgörs 27 juli mellan Spanien och Sverige.[3]
På de 14 matcherna fram till finalen gjordes 35 mål (straffsparksläggningar oräknade). Bästa målskytt dittills var Stina Blackstenius (Sverige), med sina 4 mål. De fyra semifinallagen kvalificerade sig samtidigt till 2016 års U20-världsmästerskap för damer.[2]
I finalen 27 juli vann Sverige över Spanien med 3–1. I halvtid stod det 2–0 till Sverige, efter två mål av Stina Blackstenius. Hon blev med sina sammanlagt 6 mål[4] turneringens bästa målskytt. Större delen av laget kommer sannolikt att även delta i 2016 års U20-världsmästerskap i Papua Nya Guinea.[4]
Kvalificerade länder
I kvalet till EM-slutspelet deltog 48 lag. Arrangören Israel kvalificerade sig automatiskt, medan övriga lag tog sig dit genom deltagande i sex kvalificeringsgrupper. Där kvalificerade sig de sex gruppsegrarna samt bästa grupptvåan (Norge).[5]
