Vid en inventering år 1920 hade idegranarna, som omtalades som Sveriges största, raka, odelade stammar och rundade kronor. Den östra hade en omkrets på 2,84 meter i brösthöjd och den västra en omkrets på 2,39 meter.[1] År 1996 hade stamomfånget ökat till 3,47 respektive 3,09 meter.[2]
År 1971 ville man upphäva fridlysningen och hugga ner träden eftersom man inte ansåg att de passade i en barockträdgård, trots att de enligt ett trästick från 1790 bevisligen hade planterats i trädgården. Idegranarna var då 11 respektive 14 meter höga men 1978 tuktades de och skars ner så att de inte skymde palatset.[2]
Källor
^Carl Th. Mörner (1920). ”TVÅ SVENSKA IDEGRANSJÄTTAR”. Lustgården (Föreningen för Dendrologi & Parkvård): sid. 165.
^ [ab] Inga H. Jungstedt (1996). ”Två svenska idegransjättar”. Lustgården (Föreningen för Dendrologi & Parkvård): sid. 79.