De sociala banden är det som binder samman människor med varandra, samhället och gemensamma värderingar och mål. När banden brister ökar sannolikheten för avvikande beteende och kriminalitet. På bilden illustreras ett brustet band.
Teorin om sociala band presenterades 1969 i boken Causes of delinquency (svenska: Orsaker till ungdomsbrottslighet). Frågeställningen Hirschi arbetade utifrån var inte varför en person är kriminell. Det som intresserade honom var vad som gjorde att en person inte är kriminell. Han menade att orsaken fanns i graden av integration av den enskilda individen i samhället, något han menar uppnås genom fyra element som binder oss samman med det omgivande samhället:[3]
Anknytning avser de konventionella relationer individen har, till exempelvis skola, föräldrar och kamrater.
Åtaganden avser de konforma förhållanden individen har, till exempelvis utbildning, arbete och sunda livsval.
Delaktighet avser de konventionella engagemang individen har, till exempelvis skola, arbete och föreningslivsaktiviteter.
Övertygelse avser individens syn på samhällsordningens legitimitet.
Tillsammans med Michael R. Gottfredson skrev Hirschi boken A General Theory of Crime (svenska: En allmän teori om brottslighet) och tillhör gruppen av teorier som gör anspråk på att förklara brottsligheten i sin helhet. Teorin om självkontroll bygger på idén om låg självkontroll vilket leder till kriminalitet. Människor med låg självkontroll antas vara impulsiva, känslolösa och risktagande, styrd av sina beteendestruktur med ett överordnat behov av omedelbar tillfredsställelse. Dessa personer lever ofta utsvävande liv med många avvikande och antisociala beteenden, såsom omfattande rökning, stort alkoholintag, drogmissbruk, spelmissbruk och sexuell promiskuitet. Dessa personlighetsdrag antas vara varaktiga över en hel livscykel.[4]
Mottagande
Teorin om sociala band är allmänt vedertagen inom den kriminologiska forskningen och har blivit bekräftad genom empirisk prövning.[5] Teorin är en av de mest grundläggande kriminologiska teorierna. Teorin om självkontroll har å andra sidan mött på hård kritik eftersom teorin starkt postulerar en kontinuitet i den kriminella karriären och har i bland annat den biten blivit motbevisad.[6] Teorin har även problem med att förklara alla områden av brottsligheten, såsom ekonomisk brottslighet.
