Theofylactus var en ärkediakon i kyrkan i Rom under 700-talet, som enligt vissa källor skall ha blivit satt som motpåve mot Paulus I i slutet av april 757.

När påve Stefan II avled 757, valdes hans bror Paulus I till efterträdare, som stödde Pippin den lilles politik. En gruppbildning i kyrkan motsatte sig denna succession, och valde istället ärkediakonen Theofylactus som efterträdare. Sedan Theofylactus givit upp sina anspråk på påvetronen stannade han i kyrkans tjänst, och år 794 var han en av Hadrianus I:s legater vid en synod i Frankfurt.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från en annan språkversion av Wikipedia.

• Kelly, John Norman Davidson (1986) (på engelska). The Oxford Dictionary of Popes. Oxford: Oxford University Press. sid. 92. ISBN 0-19-282085-0 
• Rendina, Claudio (1999) (på italienska). I Papi: storia e segreti. Roma: Newton & Compton Editori. sid. 227. ISBN 88-8289-070-8