Teckla Violanta Juel, född Suenssen 20 maj 1834 i Tönning, död 27 oktober 1904 i Köpenhamn, var en dansk författare. Hon var syster till Alfhilda Mechlenburg och Fanny Suenssen, också de författare.
Juel var intresserad av både musik och litteratur; hon skrev och komponerade sånger och gav som sextonåring ut sången Fiskerpigens Klagesang anonymt.[1] Den blev en framgång och utkom i tre upplagor. Hon skrev också sångerna Vemod (1851), Længsel (1856) och Amors Rekrut (1858).[1] Som författare debuterade hon med dikterna Ivan Mikkel (1860) och Den sorte Ravn (1861).[1] Den senare publicerades under pseudonymen Johan Fedder. Hon debuterade som romanförfattare 1860 med kärleksberättelsen Clara, som publicerades som en följetong i tidningen Dagbladet.[1] Den blev populär och nådde en bred skara läsare. Romanerna Planterens datter (1864) och I Jylland (1865) publicerades anonymt.[1] De två efterföljande novellerna; Hans Lindberg. Jeppa (1866) och Blancogade Nummer Syv (1867) publicerades under pseudonymerna Carl Krone respektive Thorvald Thure. Hennes tre sista romaner; Hittebarnet (1870), Zigeunerbarnet (1871) och Karen (1874) publicerades under pseudonymen ”Af Forf. til ’Planterens Datter” och präglades av realismen och naturalismen.[1] Hennes böcker blev översatta till tyska och svenska, och särskilt i Tyskland uppnådde dem en viss popularitet.[1]
Tillsammans med sina systrar skrev hon barnboken Ej blot til Lyst (1880) och lustspelen En Skilsmisse (1872) och Et Ægteskab i Fare (1873).
Referenser
