Takfot, takskägg, eller takutsprång är den del av ett yttertak som skjuter utanför fasadväggen. Den har till uppgift att skydda delar av fasaden från nederbörd. I snörika trakter, som exempelvis Alperna, har byggnader ofta mycket långt utkragande taksprång. Denna byggnadsstil inspirerade 1800-talets träbyggnadskonst i Sverige och döptes här till schweizerstil. I takfoten fästs vanligtvis en hängränna för att leda regnvatten från taket till ett stuprör.
Ordet "takfot" är belagt i svenska språket sedan 1640.[1]
Andra ord
I västsvenska dialekter heter takfot öfs. Ordet ingår bland annat i ordet öfsadrôp ('takdropp'). Det motsvarande fornengelska ord som idag stavas eavesdrop har dock fått den något annorlunda betydelsen tjuv- eller avlyssna. Betydelseövergången gick via den utvidgade betydelsen 'stå i takdropp för att i hemlighet lyssna till vad sägs inne i huset'.[2]
