Liksom andra skriftsystem i Brāhmī-familjen så är tai nüa en abugida vilket innebär att varje konsonant, om inget annat anges, har en medföljande vokal (i det här fallet a [a]).
Ursprungligen skrevs toner inte ut. 1956 infördes diakritiska tecken, lånade från det latinska alfabetet, för att markera toner och i en senare stavningsreform år 1988 ersattes dessa av speciella bokstäver.