Tagalog är ett centralfilippinskt språk i den austronesiska språkfamiljen. Tagalog är modersmål för cirka 20 miljoner människor, eller ungefär 25 % av den filippinska befolkningen. Den standardiserade variant av språket som är officiellt språk på Filippinerna kallas för filipino. Språket talas också mycket i delstaten Hawaii där tagalog är det näst mest talade språk efter engelska. Språket talas av över 58 000 människor i delstaten.[1]
Tagalog har 21 fonem: 16 konsonanter och fem vokaler. Språket har en relativt enkel stavelsestruktur. Varje stavelse måste innehålla åtminstone en konsonant och en vokal.
Vokaler
Innan spanjorerna anlände till Filippinerna hade tagalog tre vokalfonem: /a/, /i/ och /u/. Med introducerandet av spanska lånord utökades detta till fem vokalfonem.
Det finns fyra diftonger: /aɪ/, /oɪ/, /aʊ/ och /iʊ/.
Allofoner
/a/ höjs något i obetonad position.
Obetonat /i/ uttalas vanligen [ɪ] som svenskans "sill"
I ordfinal position kan /i/ uttalas som [ɪ ~ i] eller [ɛ].
/e/ och /o/ uttalas ibland som [i ~ ɪ] och [u ~ ʊ]
Obetonat /u/ uttalas vanligen [ʊ] som svenskans "bott"
Diftongen /aɪ/ i början eller mitten av ord kan också uttalas [e ~ ɛ ~ eɪ]
Diftongen /aʊ/ i början eller mitten av ord kan också uttalas [o ~ ɔ]
Konsonanter
Nedanför finns en tabell över konsonanterna i tagalog. Alla klusiler är oaspirerade. Den velara nasalen förekommer i alla positioner i stavelsen, inklusive initial position.
/k/ tenderar att frikativiseras till [x] mellan vokaler, som tyskans "bach"
/ɾ/ och /d/ var tidigare allofoner, och kan tidvis fortfarande fungera som alternativa uttal.
En glottal klusil i ordfinal position utesluts ofta när detta ord förekommer mitt i en mening.
Betoning
Betoning är fonemisk i tagalog. Huvudbetoning ligger på antingen den sista eller den nästsista (penultima) stavelsen i ett ord. En vokal förlängs om den får primär eller sekundär betoning förutom när det är den sista stavelsen i ett ord som betonas.
