Stenen hittades vid nyodling strax intill en gravhög från tusentalet och förmodligen har den stått ovanpå högen innan den tippade omkull och doldes av jord. Dess ornamentala avsaknad och inskriftens raka, lodräta runband talar för att den kan vara landskapets äldsta runsten.[2] Intill denna sten finns även runsten Sö 112. Den från runortranslittererade och översatta inskriften följer nedan.