Sö 106 är en vikingatida runsten vid Kungshållet på Kjula ås, Kjula socken och Eskilstuna kommun i Södermanland.[1]
Runstenen, av granit, är 3,4 meter hög, 1,25 meter bred och 0,4 meter tjock och står troligen på ursprunglig plats. Runhöjden är 10-15 cm och både långkvistrunor och stavlösa runor förekommer. Den hör till stilgruppering Pr1 (1010-1050).[2]
Runstenen, som är Södermanlands största, är troligen ristad av samme runristare som Sigurdsristningen, och det anses vara samma vikingatida ätt som förekommer i båda inskrifterna.[3]
Inskriften
Translitterering av runraden:
- alrikʀ ¤ raisti ¤ stain × sun × siriþaʀ × at × sin faþur × sbiut ×× saʀ × uisitaula × um × uaʀit : hafþi × burg × um brutna : i : auk × um barþa +× firþ × han × kar(s)aʀ + kuni + alaʀ ×[1]
Normalisering till runsvenska:
- Alrikʀ ræisti stæin, sunn Sigriðaʀ, at sinn faður Spiut, saʀ vestarla um vaʀit hafði, borg um brutna i ok um barða, færð hann karsaʀ kunni allaʀ.[1]
Översättning till nusvenska:
- Alrik reste stenen, son till Sigrid, efter sin fader Spjut. Han västerut varit hade, borg han brutit och besegrat. Befästningskonster kunde han alla (?)[2]
Inskriften, vars senare del är skriven på vers, är svårtolkad. Främst är det ordet karsaʀ, föremålet för Spjuts kunskap, som är omdiskuterat. Erik Brate stannar i Sveriges runinskrifter för tolkningen att det är det anglosaxiska ordet ceaster, cœster, och föreslår (även) översättningen:
- "Alrik reste stenen, son till Sigrid, efter sin fader Spjut, som västerut varit hade, nedbrutit borg och i den slagit anglosaxarnes här. Anglosaxiska fästena kände han alla."[4]
Galleri
Källor
Se även
