Svidknotten är så små (0,6–5 mm, oftast cirka 2 mm) att de utan hinder går rakt igenom myggnät och de kan efter regniga sommarkvällar uppträda i mycket stora antal. De kan då bli en plåga för människor som vistas i naturen då de kryper in i hårbotten, i öronen och vid ögonen och suger blod. Många hästar kan få eksem av svidknottens bett. Särskilt islandshästar som vuxit upp på Island, där svidknott saknas, kan få problem.[3]
Larverna lever antingen som predatorer på små insekter i vatten eller i fuktig jord där de livnär sig på alger och bakterier.
Det är inte alla arter som suger blod på ryggradsdjur. Vissa är så små att de kan suga "blod" (det vill säga kroppsvätska) på större insekter, andra lever på nektar. Somliga arter är rena rovdjur och äter insekter. Det förekommer till och med att en hona efter parning äter upp hanen.
Sandhall, Åke (2004) [1991]. Småkryp : bestämningsbok för 445 arter (nyutg.). Stockholm: Bonnier. Libris9481344. ISBN 91-0-010027-7. Läst 16 september 2019
