Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-09) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Svensk-polska unionen
Personalunion
← ← 1592–1599 → →
Kungahuset Vasa av Polens heraldiska vapen
Valspråk: För rätten och folket (latin: Pro iure et populo) Konungens hjärta (är) i Herrens hand (latin: Cor regis in manu Domini) Av Himmelen ges det upphöjda (latin: Coelitus sublima dantur)
Huvudstad
Språk	Latin, polska, svenska
Statsskick	Monarki
Bildades	17 november 1592
– bildades genom	Kalmar stadgar
– bildades ur	Sverige, Polsk-litauiska samväldet
Upphörde	24 juli 1599
– upphörde genom	Avsättningskriget mot Sigismund
– uppgick i	Sverige och Polsk-litauiska samväldet
Idag del av	Sverige Polen Litauen Vitryssland

Svensk-polska unionen var en union mellan Sverige och Polen-Litauen från 1592 till 1599 genom en personalunion mellan de bägge rikena med Sigismund som kung. Den upplöstes som ett resultat av hertig Karls avsättningskrig mot Sigismund.

Efter att svenske kung Johan III dött 1592, ärvde hans äldste son Sigismund tronen efter att redan tidigare ärvt den polska.

Sigismund, som var romersk-katolik, stöttade katolicismen i Sverige, vilket ledde till att reformationen och den av hans farfar Gustav Vasa inledda antikatolicismen i Sverige avstannade under hans regeringsår.^{[källa behövs]} På grund av detta och andra anledningar, startade hans farbror riksföreståndare hertig Karl uppror med mål att bryta unionen, inklusive slutföra reformationen i landet.^{[källa behövs]}

Inledningsvis mötte hertig Karl motstånd, men segrade till slut i avsättningskriget mot Sigismund i och med slaget vid Stångebro (1598) i Östergötland, varmed Sigismund drog sig tillbaka till Polen-Litauen och tidigare kungatrogna i Sverige under konflikten straffades hårt, bland annat genom Linköpings blodbad.